Som sagt, smaldrömmen började för länge sen. Jag tänkte att jag ska berätta lite om hur det har varit. Det får bli då och då. När andan faller på för nya kapitel av min vikthistoria. En inte alldeles vacker saga.
Well, from the beginning...:
1997 bodde jag i ett studentrum med gemensam korridor.
Jag trivdes väldigt bra.
Men en sak minns jag dock med nåt som mest kan beskrivas som medlidande. Inför mig själv, 20 år.
Dom kom via postorder. Nåt reklamblad. Jag minns att dom kostade 500 kronor.
Väldigt mycket pengar för en student.
Dom smakade ananas och skulle göra mig smal. Det var vad som utlovades.
SMALPILLER! NÅ DIN DRÖMVIKT - PÅ BARA EN MÅNAD! SENSATIONELL NYHET!
Det hänvisades förmodligen till någon amerikansk, eller möjligen engelsk, studie.
Och jag var 20 år och drömde redan då om att bli smalare.
Men det var ju så mycket just då. Flytt till ny stad. Nollningsfester. Sena pizzamiddagar i korridoren.
Jag hoppades att ananaspillren skulle bli min räddning.
Och jag minns att man skulle suga på dem. En varje kväll.
Naturligtvis blev jag inte smalare, utan idag är det hela mest ett sorgligt minne av 20-åriga jag med smala drömmar och hemliga ananaspiller i en låda bredvid sängen.
Och 500 förlorade kronor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej hej!
Jag ville bara lämna en kommentar och göra mig synlig här hos dig =) Hittade hit idag genom andra viktbloggar och tänkte att jag ska följa din kamp!
/Em
Hej! Mitt bästa tips för att gå ner utan att regelrätt banta är att skriva upp allt man äter och tränar. Att se hur mycket och ofta man tränar kan vara en motivation för att fortsätta och utmana sig själv och att skriva vad man äter kan gör att man hoppar över att äta den där sista kakan eller äter lite mer sallad. Det ända som gäller är att vara ärlig. Du kanske även kan be någon att få visa upp din bok så att någon kan följa dig. Det kan vara en extra morot att få visa upp hur duktig man är. Dessutom fungerar det i längden och är ett lättare sätt att uppnå en varaktig sund livsstil. Vi provade det här i skolan och för mig fungerade det
Ja du är inte ensam. Väntar med spänning på nästa del av historien.
Kram och pepp
Hej Em! Vad roligt! Jag inser att det är bra att ha några som följer mig här, tror det kan bli en extra morot faktiskt. Jag hoppas det i alla fall!
Sandra, tänkte använda bloggen lite till just det - att visa upp och som sagt få den där extra moroten.
Ska verkligen försöka vara så ärlig som möjligt, även om det är lite svårt eftersom jag har en historia av att försöka dölja allt som har med vikttankar att göra...
Cornelia - det kommer! Känner redan att detta med att skriva av mig passar mig bra :-)
Skicka en kommentar