Långt nere

Jag mår inte så bra just nu.
Det är därför jag inte har skrivit sen förra veckan och inte heller kommenterat hos er andra.
Har åkt ner i en svacka, och orkar nu ingenting. Ingen träning igår kväll, ingen simning idag och inte en enda promenad. Vilket självklart gör att jag mår ännu sämre, men jag klarar bara inte av att ta mig för någonting.
Jag äter inte heller. Ingenting sen igår eftermiddag. Ett dygn sen snart.

Jag gick igenom en väldigt jobbig period för ungefär ett år sen, som jag fortfarande kämpar med inuti. Ofta går det bra, men ibland inträffar något som gör att jag blir påmind om de känslor jag tvingades uppleva då.
Övergivenhet och ensamhet, bland annat.
Och då stannar hela jag.

Så jag har en lång bit kvar, för att bearbeta det som ligger kvar från förra hösten.
Just nu orkar jag inte, men så småningom ska jag fortsätta.
För mig har träningen och GI-kosten varit väldigt bra "terapi". Dels att få vara igång, endorfinerna, och att glädjas åt framstegen i ork, bättre sömn osv.
Och att ha maten att koncentrera mig på. Leta nya recept, ha ett roligt projekt som jag även delat med min sambo.
Jag hoppas hitta tillbaka till den glädjen igen, eftersom jag vet att jag mår bättre av det.

Men just idag, just nu, hjälper inte de kloka, rationella tankarna. Jag mår såhär i alla fall och orkar bara inte göra något åt det.

Minus 0,8

Det är bara att tacka och ta emot.

Tack vågen!


Total viktminskning sen 15 augusti: 7,4 kilo

Vägning om en stund

Ja ni, det blev en konstig vecka. Igår var det till exempel sjukhus istället för step-pass som gällde, min sambo har blivit sjuk och måste nu vara hemma från jobbet i flera veckor.
Jag har inte hunnit med alls så mycket som jag skulle vilja denna vecka. Varken motionsmässigt eller i övrigt. En långpromenad blev det i onsdags, men thats it.
Men - jag har i alla fall inget mer sött på mitt samvete, förutom kakorna från helgen.

Och jag var och handlade på mig bra matvaror igår, färska och frysta grönsaker, ägg i mängder (det går ju åt i GI-världen), frukt, keso, matlagningsgrädde, lite goda ostar till helgen mm.
Dessutom ska jag simma idag. Så jag försöker ju i alla fall!

Men först vägning. Ligger kvar i sängen ett tag och uträttar en del ärenden via datorn.
Men om nån timme eller två kommer domen.

Mycket att göra

Är inne i en rätt intensiv period just nu. Försöker hinna med väldigt mycket men det är inte alldeles enkelt.
Har ändå hunnit med lite motion:
SÖNDAG: 30 minuters cykling
MÅNDAG: Inget (dåligt)
TISDAG: 1 timmes simning + 1 timmes gympa

Det går i alla fall rätt bra med maten, förutom att jag fortfarande har svårt att få till det där med mellanmål. Mest handlar det om tidsbrist, och att jag helt enkelt inte blir hungrig mellan de vanliga måltiderna utan glömmer bort mellanmål.
Igår slarvade jag även med frukosten - INTE BRA!
Så jag är inte helt nöjd. Men det är okej.

Alla dessa bjudningar...

Igår var jag på ett kalas på eftermiddagen. Ett enormt kakbord stod uppdukat.
Jag funderade över olika strategier.

Att inte ta någon kaka = omöjligt. Värdinnan hade bakat i flera dagar och jag hade sannolikt fått hundra frågor och påbackningar om att jag bara måste smaka av den kakan, och dom bullarna, och kladdkakan, och muffinsen... osv.

Att ta av alla = också omöjligt. Jag skulle ha gått upp de 6,6 kilon jag har gått ner i ett svep...

Välja ut två som jag själv tyckte såg godast ut (man får ju passa på när man ändå "måste" :-) = ja, så fick det bli. Två kändes som ett antal man kommer undan med. Och då undvek jag ändå de största sockerbomberna.

So far so good. Sen plockades det enorma kakbordet bort - och tårtan kom in. Ahhh, samma vånda igen! (Jag trodde liksom inte att det skulle vara tårta OCKSÅ!)
Jag tog en superliten bit.

Ja, det går ju inte att komma ifrån att det uppkommer såna här situationer ganska ofta i mitt liv. Det är väl bara att inse. Jag kan ju inte isolera mig totalt bara för att jag håller på att gå ner i vikt, jag undviker redan en del situationer men kan ju inte tacka nej till allt.
Men det känns lite trist efter ett sånt där intag av socker. Jag vill ju egentligen inte ha.

På kvällen blev det också ett glas vin tillsammans med min pappa, som jag träffade igår. Men det känns helt okej. Det ingår i min "tillåt-lista" så länge det inte blir för mycket och för ofta.

Dagens motion: En halvtimmes "halvrask" promenad. Det var vad tiden tillät.

Minus 0,8

Vägning imorse och det fortsätter neråt. Det är jag mycket glad över.
Men!
På måttbandet har det stått helt stilla sen 3 oktober! Jag tycker snarast det brukar vara tvärtom. Jag har bara tagit två mått, midja och bröst (eftersom det är där jag vill att centimetrarna ska försvinna) och båda måtten är oförändrade under de senaste två veckorna.
Lite glädjedödare faktiskt, så nu lägger jag undan måttbandet och tar inte fram det förrän vid vägningen fredag 14 november.

Nu blir det lugn helg, Idol ikväll är spikat.

Dagens motion: Simning, 1 timme. Plus rask promenad i fina höstvädret, 1 timme och 10 minuter.

Du är vad du äter

Såg ni "Du är vad du äter" ikväll? En tjej som tappade 23 centimeter och 14 kilo på åtta veckor! Kan det vara möjligt? Ja, kilona möjligen men 23 centimeter!!!
Jag som tycker jag har kämpat på som fasen och är uppe i 10 cm tappade på samma tid.
Jaja.
Samtidigt kan det nästan kännas lite orättvist med dom där som har ätit så vansinnigt fel, 100 pizzor, 20 påsar chips, enbart oboy till frukost, 33 hamburgare på en vecka och två liter cola om dagen som enda dryck, typ.
För då är det ju så enkelt. Ta bort allt det där, ät lite nyttigare, så är det ju fixat sen...

Nä, okej, det kanske inte är så lätt för dom som befinner sig där. Men jag har alltid ätit ganska bra, inte varit någon stor godisätare och ofta tänkt ganska duktigt på vad jag stoppat i mig (med vissa undantag givetvis).
Men grejen är att jag måste äta EXTREMT bra och träna ganska mycket för att ha minsta möjlighet att gå ner i vikt.
Jag har faktiskt till och med gått på utredning hos läkare för några år sen för de också ansåg att jag borde ha gått ner mer med tanke på min kost och motion då.
(testades för ämnesomsättning och en massa annat)
På sätt och vis kan jag tänka att det skulle kännas lättare om det var sådär uppenbart som i "Du är vad du äter".

Men men... Nu har det ju ändå rört sig neråt för mig ett tag - efter minutiöst GI:ande sen mitten på augusti och såklart mycket motion. Visst får jag kämpa ganska hårt för kilona, det tycker jag nog, men det går ju.
Imorgon bitti är det dags för vägning igen. Nervöst, som vanligt.


Dagens motion: Långsam promenad, 2 timmar. Och 1,5 timmes svettigt Step-pass.

Mitt i veckan-läget

Det rullar på.
Ganska liknande tempo.
Några promenader. Aerobics i måndags kväll, 1,5 timme. Riktigt svettigt faktiskt. Och en timmes simning igår, rätt lugnt tempo.
Idag har jag dock varit ganska stilla. Tyvärr. Men tiden räckte inte riktigt till.

Jag tycker att jag mår bra. Känner mig på nåt vis lite lättare än sist jag vägde som jag väger nu (vilket inte var särskilt längesen). Förhoppningsvis har det faktiskt med motionen att göra.
Att kroppen är lite schysstare i formen nu, trots att kilona är desamma.

Men det är en bit kvar. Helt klart.
Nu väntar en lugn och bra helg, kan jag nästan lova redan nu. Inga fester. Inga middagsbjudningar. Jo, just det. En fika-tillställning på lördag eftermiddag med hembakt... Men jag får försöka trixa mig förbi det på nåt sätt :-)

Kram på er, och tack för alla kommentarer. Jag är övertygad om att den här bloggen är en stor anledning till att det går så mycket bättre med viktminskningen den här gången, jämfört med alla andra gånger. Skönt att skriva av sig, skönt att ha koll på sig själv och föra lite bok över tillvaron - och fantastiskt med respons.
Tack!

Promenader, GI-mat - och lite jordnötsringar, en halv kaka och en bit toblerone

Helgen blev okej, men inte mer.
Vi var bortbjudna på middag i lördags kväll. Det bjöds på kyckling och ris.
Tog förstås av riset (ser ju väldigt konstigt ut att hoppa över det när risskålen skickas runt) Tog dock inte så mycket så det var ingen fara.
Hoppade även över det vita brödet som serverades till.

Kaka till kaffet, och jag åt en halv. Delade med sambon.
Sen satt vi framför tv:n under en stor del av kvällen och på bordet var det uppdukat med chips, jordnötsringar och en massa godis.
I vanliga fall har jag faktiskt inget problem med sug efter sånt, men det blir helt klart svårare när det står framför en hela kvällen.
Resultat: kanske tio jordnötsringar och en sån där trekantsbit toblerone.

Men: jag drack bara vatten. Hela kvällen.
Inget vin. Ingen öl. Ingen god drink. Ingen cola.
Så en liten guldstjärna kanske jag kan få i alla fall :-)

Helgens motion: 1,5 timmes "halvrask" promenad i lördags och 1,5 timmes trampande i skogen igår. Inget högt tempo men vi rörde oss ju i alla fall, och terrängen var upp-och-ner kryddat med lite stenar och rötter här och där.

Helgens mat i övrigt har varit bara bra, med lite kolhydrater. Jättebra GI-mässigt.
Så länge vi är hemma, själva, så är det ju alltså inga problem. Det är, som jag har konstaterat tidigare, det sociala livet som ställer till det...

Minus 0,8

Sååå skönt att det fortsätter neråt.
Det är jag väldigt glad över.

Det betyder -5,8 sedan starten 15 augusti.

Idag är jag också nöjd med min motion; en timmes simning och en timmes gympa.
Känns bra inför helgen.

Dagens

Dagens motion: Drygt fem kilometers rask promenad (jag var svettig) i kuperat elljusspår, barkbana. Mycket upp och ner. Tog en dryg timme.
Plus ett step-pass, 1,5 timme.

Dagens övrigt: Klarade en fika hemma hos en kompis utan att ta från det finfina kakfatet (vi var ett helt gäng som fikade, då är det lite enklare att "smita undan" tycker jag, se föregående inlägg..)
Maten i övrigt har också gått bara bra.

Dagens nervositet: Vägning imorron!!! Jag tar absolut ingenting för givet, trots att jag har skött mig i princip utan anmärkning och rört på mig hyfsat ordentligt varje dag.
Men det har jag gjort förr i mitt liv och ändå mötts av ett plus på vågen...
Alltså, vi får se hur det blir.

Dilemma - Att ständigt tvingas säga nej

Det finns en sak som jag tycker är extra tråkigt med viktminskning.
Att tacka nej.

Som igår. Jag känner att jag är inne bra i detta, jag vill verkligen inte synda utan gör allt för att äta bra.
Så träffar jag en kompis för en förmiddagspromenad (vi var båda lediga igår) och i slutet av promenaden går vi förbi hemma hos henne. Hon frågar om jag vill med in en stund och "prata färdigt". Absolut.
Sen blir klockan lunchtid och mer därtill.
Hon frågar om jag inte vill stanna på lunch.
Men då vet jag att hon hade köpt hem såna där Felixpajer ni vet, som hon tänkte äta och med allra största sannolikhet även bjuda på.

Och paj av det slaget är väl typ bland det sämsta jag skulle kunna äta till lunch. Sprängfyllt med kolhydrater.
Och jag har fortfarande svårt att prata om detta med vikten, jag föredrar att blogga anonymt och prata med min sambo och två nära vänner som jag berättat för.
Alltså känns det som en stor grej att dra upp att "nej jag äter enligt GI-metoden...". Hon själv är dessutom trådsmal och har kanske ingen aning om vad det är :-)

Men jag vill inte hamna i nåt "hon som bantar"-fack. Jag är fortfarande rädd att misslyckas och har haft så skruvad inställning till mat så länge och svårt att prata om mina viktminskningsförsök. Och jag känner ganska starkt att jag vill hålla det så.

Istället: nån tråkig ursäkt om att "nej, jag måste hem.." (vilket inte var sant, jag hade inte alls bråttom) och tror även jag sa nåt om att jag skulle tvätta (inte heller sant)

Det är också tråkigt att komma hem till vänner och bekanta som har bakat goda grejer och så sitter man där med sin släta kopp kaffe, eller möjligen den allra minsta kakan. (till en del har jag i alla fall sagt att jag har "kaffebrödsstopp" ett tag, det är lite enklare att bara säga, än att behöva "stå till svars" för en hel diet)
Jag vet såklart att den egentligen enda lösningen på detta är att berätta, så jag "kräver" inga andra förslag av er som läser.
Utan ville bara, som vanligt, få skriva av mig lite...

Dagens

Dagens motion: Raska promenader, totalt 2 timmar.
Och en timmes gympa (halvtimme "friskis o svettis"-liknande gympa, halvtimme styrka)

Jag har ätit bra:
Ägg + keso till frukost.
Pepperonikorv + broccoli med lite hemmagjord aioli till lunch.
Atkins proteinbar till mellanmål (halva före träningen, halva efter)
Grillskiva + kantarellsås + sallad till middag.

Känns superstabilt med maten. Jag är verkligen inte sugen på onyttigheter. Vill inte ha kolhydrater! Jag är jättenöjd med att äta såhär just nu.
Tycker GI är fantastiskt eftersom det tillåter det i alla fall jag tycker är godast = såser, goda röror, ost och kött/fisk!
Dessutom mår jag bra.
Förut fick jag ofta magknip efter maten, det händer aldrig längre.
Och jag är pigg, sover bra på nätterna osv.

Och några kilo har ju faktiskt trillat av, så jag fortsätter definitivt ett tag till.

Om självkänsla

Förra veckan skrev jag om min klänningssorg.
Jag fick flera kommentarer - tack! - och de fick mig också att fundera lite.
Handlar det här om dålig självkänsla?

Men jag tror faktiskt inte det.
Nånstans tror jag att jag har en ganska realistisk syn på detta med viktminskning och min kropp. Och min självkänsla är bra, skulle jag säga.
Det "enda" problemet är att jag är för stor.
Och det är ju ett faktum.
Jag är 162 cm lång och väger över 80 kilo. Det är inte bra.
Och det är inte fint.

Sen kan jag hitta kläder som funkar. Som till och med är rätt snygga.
Men jag tycker inte de är snygga på mig (och jag lovar, jag är rätt bra på att "tjockisshoppa" vid det här laget - vet vad som absolut måste undvikas och vad som funkar hyfsat)
Men oavsett hur snyggt plagget i sig är så ger det mig aldrig en smal siluett. För under det snygga finns en tjock kropp.
Så det är därför jag aldrig har kunnat köpa någon drömklänning. För de klänningarna som är mina drömklänningar är sydda för smala personer. That´s it och that´s life.
Och det är dom jag drömmer om.

Sen får jag naturligtvis försöka göra det bästa av situationen under tiden, med hyfsade kläder.
Men några drömklänningar blir det inte - förrän jag är smal.

Dagens

Dagens motion: Två promenader. Den första 1,5 timme. Tänkt att vara rask. Men så ringde telefonen och jag pratade hela promenaden, så det blev inte jätteraskt ändå.
Promenad två blev lite snabbare tempo, 45 minuter ungefär.

Har ätit bra. Keso med eget äppelmos till frukost. Korvsoppa till lunch. Och kebabkött med sallad och hemmagjord aioli till middag.
Minuset är väl att det inte blev nåt mellanmål.
Ska försöka komma igen imorron.

Dagens

Dagens motion: Promenad 1,5 timme, "mittemellantempo" (inte raskt men inte särskilt långsamt heller)
Är glad åt mitt nya regnställ! Inköpt framför allt med tanke på promenaderna. Snyggt, bekvämt, praktiskt och bra, även när det inte regnar. Superkvalitet.
Och imorron är det dags igen. Siktar på minst en timme. Raskt.

Emma, jag ska lägga ut recept på min soppa! Men det får bli imorron. Nu är jag så jäkla trött att jag troligtvis snart somnar med huvudet på tangentbordet...

Dagens

Dagens motion: Totalt två timmars rask promenad (uppdelat på två tillfällen)

Övrigt: Lite vin igen (det är ju lördag!) men väldigt bra GI-mat hela dagen. Komponerade faktiskt en ny soppa ikväll, med turkisk youghurt, massa vitlök, chilifrukt, korv, lök och en skvätt grädde, och lite annat.
Gott blev det i alla fall.

Dagens

Dagens motion: Rask promenad, 1 timme och 10 minuter
+ simning, 40 minuter.

Dessutom: Ett fattat beslut. Ett viktigt samtal. Två glas vin. Rätt person åkte ur Idol. Och några gurkstavar med GI-vänlig dipp på det.

Minus 1 kilo

Vägning för en stund sen - och jag är superglad!!!
Det trodde jag verkligen inte.
Två tårtbitar i helgen och en ganska stillasittande vecka pga. att jag inte känt mig helt bra.
Men har ju haft några trögare veckor innan så kanske hade kroppen "sparat sig" lite och tog skuttet nu.

Nu väger jag 82,6.
Vid starten för sju veckor sen vägde jag 87,6.

Mätte midjan också: 9 centimeter är borta sen starten.

Dagens

Dagens motion: Ingen. Jag är lite sjuk, hostig och förkyld. Ingen jättefara men kände inte att jag ville dra iväg och köra step som jag hade tänkt. Eller simma.
Har bara legat hemma framför Idol och försökt kurera mig...

Klänningssorgen

Jag gick igenom gamla kort förut och såg mig själv på ett bröllop för några år sen.
Jag minns att jag letade klänning som besatt till det där bröllopet.
Jag hittade aldrig någon.

Brösten har alltid varit för stora, och magen har bucklat ut. Medan axelpartiet och armarna inte alls dragit samma stora storlek.
Jag minns att jag tillslut fick ta vad jag hittade i garderoben, efter många fruktlösa timmars letande på stan (och då har jag aldrig varit kräsen vad gäller kläder utan gärna köpt det som passat)
Och jag minns att jag inte kände mig fin.

Sen minns jag ett annat bröllop. Inte heller fin.
Och en annan födelsedagsfest. Och ett examensfirande. Nyårsfester. Och så vidare.

Grejen är att jag har aldrig känt mig fin i det jag har haft på mig.
Jag har aldrig haft drömklänningen på mig, för jag har aldrig kommit i den.
Jag har haft snygga, coola, vackra frisyrer. Snygga sminkningar. Härliga skor.
Men aldrig Drömmen. Aldrig en klänning som jag verkligen, verkligen velat ha. Inte ens en top. Inte någon som varit sådär perfekt. Bara det där som tillslut passade. Även om det inte var särskilt fint.

Så många provrumstårar.
Så många förstörda dagar efter alla dessa timmar på stan.
Så många festförberedelser som grumlats av att inte ha något fint att ha på sig.
Så många fester när jag jämfört mig med dom andra. Dom Smala. Dom Vackra. Dom Fina Klänningarna.

Jag kan tycka att det är lite sorgligt.

Dagens

Dagens motion: 1,5 timmes promenad i vanligt "promenadtempo".
That´s all, folks.

Mitt-i-veckan-rapport

Jag är halvrisig faktiskt. Har gjort vad jag kunnat med Kan Jang och Echinagard men förkylningen verkar vilja smyga sig på ändå.
Och hostan, så jag köpte en stor flaska hostmedicin idag. Hatar hosta!!!
Men är i alla fall inte tillräckligt sjuk än för att börja tycka synd om mig själv och trösta mig med kolhydrater i alla dess tänkbara former...

Just nu känns det som det går saaaakta.
Fyra kilo är tydligen borta men jag märker absolut ingen skillnad. Inte på några kläder eller nånting.

Så det känns som ett farligt läge. Just det där läget när jag tidigare så smått har börjat återgå till mitt gamla liv. Eftersom det ändå inte känts nån skillnad, trots alla uppoffringar.
Och när man så smått börjar återgå. Ja då är man ju snart där "på heltid".

Jag tror inte jag ger upp riktigt än den här gången. Men behöver lite ny feeling.
Ska jobba på det.