20 jävla kilon

Jag vill gå ner 20 kilo i vikt.
Det är många kilon.
Jag måste dessutom gå ner dom innan vintern. Då är en långsemester inplanerad. Sol, bad, värme.
Men jag förstår inte hur jag skulle palla att åka om jag ser ut såhär.
Nej, innan dess ska dom bort.
Jag måste sätta upp mål. Gå promenader. Aktivera träningskortet. Havregrynsgröt till frukost.

Igen.
Det är det som känns så jobbigt. Att jag påbörjat sånt här en miljon gånger redan i mitt liv. Haft ambitioner, varit peppad, pluggat GI-lära, kämpat på.
Tills motgångarna kommit. En våg som står still.
Jag har kämpat ett tag till. Försökt. Men den där hopplösheten har smugit sig på, och så känns dom där turerna till gymmet allt jobbigare.

Så den här gången är jag faktiskt inte ens särskilt peppad. Knappt ambitiös.
Jag känner mig mest desillusionerad. Varför i h-vete skulle det lyckas den här gången, liksom.

20 jävla kilon.

Okej. Here we go.
Igen.