Ja, vad ska man säga. Det funkar väl okej. Men det är fortfarande motionen som är boven i mitt viktdrama. Just nu har jag väldigt lite tid. Sen vet jag, förnuftsmässigt, att jag i förlängningen mår så mycket bättre om jag tar den där tiden till att simma eller träna ett gympapass.
Men när det väl ska ske känns 2 timmar så MYCKET (vilket det tar totalt med dusch, ombyte, resa osv) och jag får inte alltid ihop det.
Just nu känner jag mig rätt tjock och ful. Tycker att 78,8 låter så mycket och deppar för att jag inte kommer ha tagit mig längre när jag åker på min resa. (ja, jag fattar ju - egentligen - att det ju kunde varit mycket värre, om jag inte hade gjort något alls) Men som ni vet är ju förnuftet inte alltid med oss när det gäller vikten och hur vi ser ut.
Jag jobbar fortfarande med hur jag mår, mentalt. Det går verkligen upp och ner. Jag skrev tidigare om hur händelser förra hösten skadat mig en hel del inuti, och en konkret sak som jag kan känna tydligt nu är att jag är väldigt mycket känsligare för bemötanden. Jag behöver känna mig respektfullt bemött i tonläge och ordval, annars sätter det sig direkt på hur jag mår. Och tyvärr får man ju inte alltid ett sånt bemötande.
Har väl också insett att jag har mycket kvar att jobba med och försöker att göra vad jag kan. Försöker identifera saker som skulle få mig att må bättre, som en lugn spadag med varma pooler, en lång och god middag i lugn och ro, osv.
(Lugn är, som ni märker, ett nyckelord här...)
Men då är det tiden som ska till. Och kanske ett sällskap som förstår.
Men jag hoppas fortfarande att jag inte ska trilla över samma kant som förra hösten, för det var inte roligt. Inte alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Usch ja trist när motivationen tryter :( Men den kommer säkert.....även om det kanske tar tid. Och 78 någonting det låter väl inte mycket :) Tänk då på mig jag har siffra 79,3 det ÄR mer ;)
Nä då skämt och sido jag kan förstå hur du känner.
Men jag står här vid sidan om och hejar på dig och stöttar dig så ge inte upp nu bara vännen?
Kram
Jag förstår dig, men det är bara att fortsätta kämpa..tyvärr.. ibland önskar man att man kunde få ett mirakelpiller som får en att bli smal över en natt.. Men det är ju bara att fortsätta drömma. Tack så mycket för kommentaren! GI verkar vara en bra diet också, även om jag inte är helt insatt i hur den fungerar... Viktväktarna fungerar nog ändå bäst i mitt liv, eftersom jag äter skolmat så är det bra att jag får äta utav nästan vad jag vill. Skönt att höra att ditt sockersug är borta, det är något du ska vara stolt över! KRAM
Skitjobbigt när motivationen inte är som den borde eller som man verkligen vill men ändå inte lyckas få till.
Jag tycker du är skitduktig.
Jag väger SKITMYCKET men ändå kan jag inte tillåta mig att känna att jag är superstor för då skulle jag istället bara lägga mig ner och ge upp. Försök att se det hela från den positiva sidan istället.
Jag finns här om du vill prata, remember that.
Kram och massa pepp!
Skicka en kommentar