Vägningen i fredags visade minus, och det är ju bra. Men precis som vanligt hade jag önskat mig mer.
Jag kommer inte vara nöjd när jag åker på semester, det är ett faktum.
tisdag 9 december 2008
torsdag 4 december 2008
Tjock, ful och lite ledsen
Ja, vad ska man säga. Det funkar väl okej. Men det är fortfarande motionen som är boven i mitt viktdrama. Just nu har jag väldigt lite tid. Sen vet jag, förnuftsmässigt, att jag i förlängningen mår så mycket bättre om jag tar den där tiden till att simma eller träna ett gympapass.
Men när det väl ska ske känns 2 timmar så MYCKET (vilket det tar totalt med dusch, ombyte, resa osv) och jag får inte alltid ihop det.
Just nu känner jag mig rätt tjock och ful. Tycker att 78,8 låter så mycket och deppar för att jag inte kommer ha tagit mig längre när jag åker på min resa. (ja, jag fattar ju - egentligen - att det ju kunde varit mycket värre, om jag inte hade gjort något alls) Men som ni vet är ju förnuftet inte alltid med oss när det gäller vikten och hur vi ser ut.
Jag jobbar fortfarande med hur jag mår, mentalt. Det går verkligen upp och ner. Jag skrev tidigare om hur händelser förra hösten skadat mig en hel del inuti, och en konkret sak som jag kan känna tydligt nu är att jag är väldigt mycket känsligare för bemötanden. Jag behöver känna mig respektfullt bemött i tonläge och ordval, annars sätter det sig direkt på hur jag mår. Och tyvärr får man ju inte alltid ett sånt bemötande.
Har väl också insett att jag har mycket kvar att jobba med och försöker att göra vad jag kan. Försöker identifera saker som skulle få mig att må bättre, som en lugn spadag med varma pooler, en lång och god middag i lugn och ro, osv.
(Lugn är, som ni märker, ett nyckelord här...)
Men då är det tiden som ska till. Och kanske ett sällskap som förstår.
Men jag hoppas fortfarande att jag inte ska trilla över samma kant som förra hösten, för det var inte roligt. Inte alls.
Men när det väl ska ske känns 2 timmar så MYCKET (vilket det tar totalt med dusch, ombyte, resa osv) och jag får inte alltid ihop det.
Just nu känner jag mig rätt tjock och ful. Tycker att 78,8 låter så mycket och deppar för att jag inte kommer ha tagit mig längre när jag åker på min resa. (ja, jag fattar ju - egentligen - att det ju kunde varit mycket värre, om jag inte hade gjort något alls) Men som ni vet är ju förnuftet inte alltid med oss när det gäller vikten och hur vi ser ut.
Jag jobbar fortfarande med hur jag mår, mentalt. Det går verkligen upp och ner. Jag skrev tidigare om hur händelser förra hösten skadat mig en hel del inuti, och en konkret sak som jag kan känna tydligt nu är att jag är väldigt mycket känsligare för bemötanden. Jag behöver känna mig respektfullt bemött i tonläge och ordval, annars sätter det sig direkt på hur jag mår. Och tyvärr får man ju inte alltid ett sånt bemötande.
Har väl också insett att jag har mycket kvar att jobba med och försöker att göra vad jag kan. Försöker identifera saker som skulle få mig att må bättre, som en lugn spadag med varma pooler, en lång och god middag i lugn och ro, osv.
(Lugn är, som ni märker, ett nyckelord här...)
Men då är det tiden som ska till. Och kanske ett sällskap som förstår.
Men jag hoppas fortfarande att jag inte ska trilla över samma kant som förra hösten, för det var inte roligt. Inte alls.
måndag 1 december 2008
Minus 0,6 - och ALDRIG MER 80!!!
I fredags vägde jag mig igen. Äntligen blev det ett något större skutt än under den gångna månaden.
Ni vet hur det är, man vill alltid ha mer. Men nu är jag nöjd över att ha tagit mig såpass under den förhatliga 80-gränsen att jag törs säga att ett stort mål nu är att ALDRIG MER gå över 80 igen (utom möjligen om jag blir gravid, men helst inte då heller)
Jag simmar på, förra veckan blev det två gånger. Imorgon är det dags igen. I fredags tog jag också en rask långpromenad.
Helgen har inte bjudit på så mycket motion, men synd i form av rödvin i fredags och en pepparkaka igår. + lite sylt till keso-ostkakan, men det gills nästan inte för det var så lite.
Jag saknar fortfarande inte kolhydrater i mitt liv. En del äter jag ju men verkligen inga stora mängder. Tvärtom känner jag att jag mår som bäst när jag faktiskt hållit mig ganska strikt till GI-kosten.
Nu väger jag 78,8 kilo.
Vilket jag betyder att jag förhoppningsvis når mitt delmål på 77,6 kilo under hösten. Men inte nästa delmål som var 74 kilo den 9 januari då mitt flyg lyfter från Arlanda. :-(
Totalt har jag gått ner 8,8 kilo sen starten 15 augusti.
Ni vet hur det är, man vill alltid ha mer. Men nu är jag nöjd över att ha tagit mig såpass under den förhatliga 80-gränsen att jag törs säga att ett stort mål nu är att ALDRIG MER gå över 80 igen (utom möjligen om jag blir gravid, men helst inte då heller)
Jag simmar på, förra veckan blev det två gånger. Imorgon är det dags igen. I fredags tog jag också en rask långpromenad.
Helgen har inte bjudit på så mycket motion, men synd i form av rödvin i fredags och en pepparkaka igår. + lite sylt till keso-ostkakan, men det gills nästan inte för det var så lite.
Jag saknar fortfarande inte kolhydrater i mitt liv. En del äter jag ju men verkligen inga stora mängder. Tvärtom känner jag att jag mår som bäst när jag faktiskt hållit mig ganska strikt till GI-kosten.
Nu väger jag 78,8 kilo.
Vilket jag betyder att jag förhoppningsvis når mitt delmål på 77,6 kilo under hösten. Men inte nästa delmål som var 74 kilo den 9 januari då mitt flyg lyfter från Arlanda. :-(
Totalt har jag gått ner 8,8 kilo sen starten 15 augusti.
tisdag 25 november 2008
Minus 0,4
Vid vägningen i fredags hade jag i alla fall smugit ner några hekto igen.
Men nu går det seeeegt.
Och då sköter jag ändå maten i princip prickfritt. Men jag vet ju hur det är, hur det alltid har varit, jag får INGET gratis.
Det räcker inte med utmärkt mathållning. Inte ens med ett par motionstillfällen i veckan. Jag måste nästan röra mig vareviga dag för att få minus på vågen, det har blivit väldigt uppenbart den här hösten.
Och just nu har jag mindre tid än förut, så det är inte lätt. Men förra veckan simmade jag i alla fall tre gånger, och jag ska iväg idag igen.
Men fy vad trist det är att inte få nån liten draghjälp av nån högre makt, eller vem som nu styr över detta.
Nån som kunde tänka att "ja, hon är ju verkligen duktig, äter inget godis, inget fikabröd, massor av grönsaker, nästan inga kolhydrater, äter regelbundet... ja, visst ska tjejen få ett kilo minus denna vecka!"
Men nej. Om jag inte lägger till minst fyra saker under motionen så går det inte.
Ibland gör det mig lite arg.
Det vore på nåt sätt lättare att acceptera om jag slarvade med maten. MEN DET GÖR JAG JU INTE!!!! Suck...
Men nu går det seeeegt.
Och då sköter jag ändå maten i princip prickfritt. Men jag vet ju hur det är, hur det alltid har varit, jag får INGET gratis.
Det räcker inte med utmärkt mathållning. Inte ens med ett par motionstillfällen i veckan. Jag måste nästan röra mig vareviga dag för att få minus på vågen, det har blivit väldigt uppenbart den här hösten.
Och just nu har jag mindre tid än förut, så det är inte lätt. Men förra veckan simmade jag i alla fall tre gånger, och jag ska iväg idag igen.
Men fy vad trist det är att inte få nån liten draghjälp av nån högre makt, eller vem som nu styr över detta.
Nån som kunde tänka att "ja, hon är ju verkligen duktig, äter inget godis, inget fikabröd, massor av grönsaker, nästan inga kolhydrater, äter regelbundet... ja, visst ska tjejen få ett kilo minus denna vecka!"
Men nej. Om jag inte lägger till minst fyra saker under motionen så går det inte.
Ibland gör det mig lite arg.
Det vore på nåt sätt lättare att acceptera om jag slarvade med maten. MEN DET GÖR JAG JU INTE!!!! Suck...
fredag 14 november 2008
Plus 0,2
Mitt första plus sen jag började. Ledsamt.
Har ju inte riktigt den mentala kraften just nu att klara av motgångar heller.
Dessutom hade midjemåttet bara minskat med knappt två centimeter sen förra mätningen 3 oktober. Det blev jag faktiskt förvånad över. Hade absolut trott på mer.
Har ju inte riktigt den mentala kraften just nu att klara av motgångar heller.
Dessutom hade midjemåttet bara minskat med knappt två centimeter sen förra mätningen 3 oktober. Det blev jag faktiskt förvånad över. Hade absolut trott på mer.
Positivt & negativt
Fredag igen och snart ska jag upp på vågen...
Tänkte sammanfatta lite positivt och lite negativt sen sist:
NEGATIVT:
** Framför allt: för lite motion. Jag saknar mina promenader! I början av hösten gick jag ju minst en timme nästan varje dag. Nu känns det som att tiden krymper av alla måsten och det blir mindre och mindre.
Denna vecka har min motion endast bestått av simning en timme, ett lättare gympapass på en timme, och en långpromenad i ganska långsamt tempo.
** Jag var bortrest förra helgen och det blev ganska mycket kolhydrater. Men det är liksom inte så mycket att göra åt när man bor hos någon annan som dukar fram maten. Dock ingen jättefara, men bröd till frukost varje dag och nån portion pasta, ris eller potatis till varje måltid. Höll mig till ganska lite men ändå totalt betydligt större kolhydratskonsumtion än jag brukar.
Drack också lite vin, men inte jättemycket.
** Mår fortfarande inte så bra, men svackan känns ändå inte riktigt lika djup som för några veckor sen. Försöker tänka bra tankar och ska försöka bli bättre på att hitta tid för sånt som jag mår bra av.
POSITIVT:
** Att det, trots allt, ändå blir lite motion! Hade detta varit för ett år sen hade jag lagt ner helt om jag mått dåligt. Nu har jag ändå tagit mig till simhallen, och jag ska dit idag igen.
** Att vi håller i GI-tänket hemma. Det känns helt naturligt nu och jag har egentligen inget sug efter något annat.
Lägger in dagens dom om en stund, ska mäta mig idag också för första gången på en dryg månad...
Tänkte sammanfatta lite positivt och lite negativt sen sist:
NEGATIVT:
** Framför allt: för lite motion. Jag saknar mina promenader! I början av hösten gick jag ju minst en timme nästan varje dag. Nu känns det som att tiden krymper av alla måsten och det blir mindre och mindre.
Denna vecka har min motion endast bestått av simning en timme, ett lättare gympapass på en timme, och en långpromenad i ganska långsamt tempo.
** Jag var bortrest förra helgen och det blev ganska mycket kolhydrater. Men det är liksom inte så mycket att göra åt när man bor hos någon annan som dukar fram maten. Dock ingen jättefara, men bröd till frukost varje dag och nån portion pasta, ris eller potatis till varje måltid. Höll mig till ganska lite men ändå totalt betydligt större kolhydratskonsumtion än jag brukar.
Drack också lite vin, men inte jättemycket.
** Mår fortfarande inte så bra, men svackan känns ändå inte riktigt lika djup som för några veckor sen. Försöker tänka bra tankar och ska försöka bli bättre på att hitta tid för sånt som jag mår bra av.
POSITIVT:
** Att det, trots allt, ändå blir lite motion! Hade detta varit för ett år sen hade jag lagt ner helt om jag mått dåligt. Nu har jag ändå tagit mig till simhallen, och jag ska dit idag igen.
** Att vi håller i GI-tänket hemma. Det känns helt naturligt nu och jag har egentligen inget sug efter något annat.
Lägger in dagens dom om en stund, ska mäta mig idag också för första gången på en dryg månad...
torsdag 6 november 2008
Minus 0,6
Jo, jag lever.
Det har varit mycket, både mentalt och i livet i övrigt. Jag tycker att jag mår bättre. Brottas fortfarande med för mycket stresskänslor i kroppen och har haft svårt att ta mig tid till motion och inte varit riktigt bra med maten heller.
Straffet för det blir såklart långsammare viktminskning, 0,6 kg är på två veckor, och jag har även varit svajig i magen i över en vecka.
Men. Nu försöker jag igen.
Kommer vara på resande fot imorgon, så därför har jag vägt mig idag istället för vägdagen fredag.
Det var i alla fall skönt med ett minus.
Förra veckan vägde jag mig inte alls.
Kram på er! Hoppas ni alla har det bra.
(Jag väger nu 79,6 kg)
Det har varit mycket, både mentalt och i livet i övrigt. Jag tycker att jag mår bättre. Brottas fortfarande med för mycket stresskänslor i kroppen och har haft svårt att ta mig tid till motion och inte varit riktigt bra med maten heller.
Straffet för det blir såklart långsammare viktminskning, 0,6 kg är på två veckor, och jag har även varit svajig i magen i över en vecka.
Men. Nu försöker jag igen.
Kommer vara på resande fot imorgon, så därför har jag vägt mig idag istället för vägdagen fredag.
Det var i alla fall skönt med ett minus.
Förra veckan vägde jag mig inte alls.
Kram på er! Hoppas ni alla har det bra.
(Jag väger nu 79,6 kg)
tisdag 28 oktober 2008
Långt nere
Jag mår inte så bra just nu.
Det är därför jag inte har skrivit sen förra veckan och inte heller kommenterat hos er andra.
Har åkt ner i en svacka, och orkar nu ingenting. Ingen träning igår kväll, ingen simning idag och inte en enda promenad. Vilket självklart gör att jag mår ännu sämre, men jag klarar bara inte av att ta mig för någonting.
Jag äter inte heller. Ingenting sen igår eftermiddag. Ett dygn sen snart.
Jag gick igenom en väldigt jobbig period för ungefär ett år sen, som jag fortfarande kämpar med inuti. Ofta går det bra, men ibland inträffar något som gör att jag blir påmind om de känslor jag tvingades uppleva då.
Övergivenhet och ensamhet, bland annat.
Och då stannar hela jag.
Så jag har en lång bit kvar, för att bearbeta det som ligger kvar från förra hösten.
Just nu orkar jag inte, men så småningom ska jag fortsätta.
För mig har träningen och GI-kosten varit väldigt bra "terapi". Dels att få vara igång, endorfinerna, och att glädjas åt framstegen i ork, bättre sömn osv.
Och att ha maten att koncentrera mig på. Leta nya recept, ha ett roligt projekt som jag även delat med min sambo.
Jag hoppas hitta tillbaka till den glädjen igen, eftersom jag vet att jag mår bättre av det.
Men just idag, just nu, hjälper inte de kloka, rationella tankarna. Jag mår såhär i alla fall och orkar bara inte göra något åt det.
Det är därför jag inte har skrivit sen förra veckan och inte heller kommenterat hos er andra.
Har åkt ner i en svacka, och orkar nu ingenting. Ingen träning igår kväll, ingen simning idag och inte en enda promenad. Vilket självklart gör att jag mår ännu sämre, men jag klarar bara inte av att ta mig för någonting.
Jag äter inte heller. Ingenting sen igår eftermiddag. Ett dygn sen snart.
Jag gick igenom en väldigt jobbig period för ungefär ett år sen, som jag fortfarande kämpar med inuti. Ofta går det bra, men ibland inträffar något som gör att jag blir påmind om de känslor jag tvingades uppleva då.
Övergivenhet och ensamhet, bland annat.
Och då stannar hela jag.
Så jag har en lång bit kvar, för att bearbeta det som ligger kvar från förra hösten.
Just nu orkar jag inte, men så småningom ska jag fortsätta.
För mig har träningen och GI-kosten varit väldigt bra "terapi". Dels att få vara igång, endorfinerna, och att glädjas åt framstegen i ork, bättre sömn osv.
Och att ha maten att koncentrera mig på. Leta nya recept, ha ett roligt projekt som jag även delat med min sambo.
Jag hoppas hitta tillbaka till den glädjen igen, eftersom jag vet att jag mår bättre av det.
Men just idag, just nu, hjälper inte de kloka, rationella tankarna. Jag mår såhär i alla fall och orkar bara inte göra något åt det.
lördag 25 oktober 2008
fredag 24 oktober 2008
Vägning om en stund
Ja ni, det blev en konstig vecka. Igår var det till exempel sjukhus istället för step-pass som gällde, min sambo har blivit sjuk och måste nu vara hemma från jobbet i flera veckor.
Jag har inte hunnit med alls så mycket som jag skulle vilja denna vecka. Varken motionsmässigt eller i övrigt. En långpromenad blev det i onsdags, men thats it.
Men - jag har i alla fall inget mer sött på mitt samvete, förutom kakorna från helgen.
Och jag var och handlade på mig bra matvaror igår, färska och frysta grönsaker, ägg i mängder (det går ju åt i GI-världen), frukt, keso, matlagningsgrädde, lite goda ostar till helgen mm.
Dessutom ska jag simma idag. Så jag försöker ju i alla fall!
Men först vägning. Ligger kvar i sängen ett tag och uträttar en del ärenden via datorn.
Men om nån timme eller två kommer domen.
Jag har inte hunnit med alls så mycket som jag skulle vilja denna vecka. Varken motionsmässigt eller i övrigt. En långpromenad blev det i onsdags, men thats it.
Men - jag har i alla fall inget mer sött på mitt samvete, förutom kakorna från helgen.
Och jag var och handlade på mig bra matvaror igår, färska och frysta grönsaker, ägg i mängder (det går ju åt i GI-världen), frukt, keso, matlagningsgrädde, lite goda ostar till helgen mm.
Dessutom ska jag simma idag. Så jag försöker ju i alla fall!
Men först vägning. Ligger kvar i sängen ett tag och uträttar en del ärenden via datorn.
Men om nån timme eller två kommer domen.
onsdag 22 oktober 2008
Mycket att göra
Är inne i en rätt intensiv period just nu. Försöker hinna med väldigt mycket men det är inte alldeles enkelt.
Har ändå hunnit med lite motion:
SÖNDAG: 30 minuters cykling
MÅNDAG: Inget (dåligt)
TISDAG: 1 timmes simning + 1 timmes gympa
Det går i alla fall rätt bra med maten, förutom att jag fortfarande har svårt att få till det där med mellanmål. Mest handlar det om tidsbrist, och att jag helt enkelt inte blir hungrig mellan de vanliga måltiderna utan glömmer bort mellanmål.
Igår slarvade jag även med frukosten - INTE BRA!
Så jag är inte helt nöjd. Men det är okej.
Har ändå hunnit med lite motion:
SÖNDAG: 30 minuters cykling
MÅNDAG: Inget (dåligt)
TISDAG: 1 timmes simning + 1 timmes gympa
Det går i alla fall rätt bra med maten, förutom att jag fortfarande har svårt att få till det där med mellanmål. Mest handlar det om tidsbrist, och att jag helt enkelt inte blir hungrig mellan de vanliga måltiderna utan glömmer bort mellanmål.
Igår slarvade jag även med frukosten - INTE BRA!
Så jag är inte helt nöjd. Men det är okej.
söndag 19 oktober 2008
Alla dessa bjudningar...
Igår var jag på ett kalas på eftermiddagen. Ett enormt kakbord stod uppdukat.
Jag funderade över olika strategier.
Att inte ta någon kaka = omöjligt. Värdinnan hade bakat i flera dagar och jag hade sannolikt fått hundra frågor och påbackningar om att jag bara måste smaka av den kakan, och dom bullarna, och kladdkakan, och muffinsen... osv.
Att ta av alla = också omöjligt. Jag skulle ha gått upp de 6,6 kilon jag har gått ner i ett svep...
Välja ut två som jag själv tyckte såg godast ut (man får ju passa på när man ändå "måste" :-) = ja, så fick det bli. Två kändes som ett antal man kommer undan med. Och då undvek jag ändå de största sockerbomberna.
So far so good. Sen plockades det enorma kakbordet bort - och tårtan kom in. Ahhh, samma vånda igen! (Jag trodde liksom inte att det skulle vara tårta OCKSÅ!)
Jag tog en superliten bit.
Ja, det går ju inte att komma ifrån att det uppkommer såna här situationer ganska ofta i mitt liv. Det är väl bara att inse. Jag kan ju inte isolera mig totalt bara för att jag håller på att gå ner i vikt, jag undviker redan en del situationer men kan ju inte tacka nej till allt.
Men det känns lite trist efter ett sånt där intag av socker. Jag vill ju egentligen inte ha.
På kvällen blev det också ett glas vin tillsammans med min pappa, som jag träffade igår. Men det känns helt okej. Det ingår i min "tillåt-lista" så länge det inte blir för mycket och för ofta.
Dagens motion: En halvtimmes "halvrask" promenad. Det var vad tiden tillät.
Jag funderade över olika strategier.
Att inte ta någon kaka = omöjligt. Värdinnan hade bakat i flera dagar och jag hade sannolikt fått hundra frågor och påbackningar om att jag bara måste smaka av den kakan, och dom bullarna, och kladdkakan, och muffinsen... osv.
Att ta av alla = också omöjligt. Jag skulle ha gått upp de 6,6 kilon jag har gått ner i ett svep...
Välja ut två som jag själv tyckte såg godast ut (man får ju passa på när man ändå "måste" :-) = ja, så fick det bli. Två kändes som ett antal man kommer undan med. Och då undvek jag ändå de största sockerbomberna.
So far so good. Sen plockades det enorma kakbordet bort - och tårtan kom in. Ahhh, samma vånda igen! (Jag trodde liksom inte att det skulle vara tårta OCKSÅ!)
Jag tog en superliten bit.
Ja, det går ju inte att komma ifrån att det uppkommer såna här situationer ganska ofta i mitt liv. Det är väl bara att inse. Jag kan ju inte isolera mig totalt bara för att jag håller på att gå ner i vikt, jag undviker redan en del situationer men kan ju inte tacka nej till allt.
Men det känns lite trist efter ett sånt där intag av socker. Jag vill ju egentligen inte ha.
På kvällen blev det också ett glas vin tillsammans med min pappa, som jag träffade igår. Men det känns helt okej. Det ingår i min "tillåt-lista" så länge det inte blir för mycket och för ofta.
Dagens motion: En halvtimmes "halvrask" promenad. Det var vad tiden tillät.
fredag 17 oktober 2008
Minus 0,8
Vägning imorse och det fortsätter neråt. Det är jag mycket glad över.
Men!
På måttbandet har det stått helt stilla sen 3 oktober! Jag tycker snarast det brukar vara tvärtom. Jag har bara tagit två mått, midja och bröst (eftersom det är där jag vill att centimetrarna ska försvinna) och båda måtten är oförändrade under de senaste två veckorna.
Lite glädjedödare faktiskt, så nu lägger jag undan måttbandet och tar inte fram det förrän vid vägningen fredag 14 november.
Nu blir det lugn helg, Idol ikväll är spikat.
Dagens motion: Simning, 1 timme. Plus rask promenad i fina höstvädret, 1 timme och 10 minuter.
Men!
På måttbandet har det stått helt stilla sen 3 oktober! Jag tycker snarast det brukar vara tvärtom. Jag har bara tagit två mått, midja och bröst (eftersom det är där jag vill att centimetrarna ska försvinna) och båda måtten är oförändrade under de senaste två veckorna.
Lite glädjedödare faktiskt, så nu lägger jag undan måttbandet och tar inte fram det förrän vid vägningen fredag 14 november.
Nu blir det lugn helg, Idol ikväll är spikat.
Dagens motion: Simning, 1 timme. Plus rask promenad i fina höstvädret, 1 timme och 10 minuter.
torsdag 16 oktober 2008
Du är vad du äter
Såg ni "Du är vad du äter" ikväll? En tjej som tappade 23 centimeter och 14 kilo på åtta veckor! Kan det vara möjligt? Ja, kilona möjligen men 23 centimeter!!! Jag som tycker jag har kämpat på som fasen och är uppe i 10 cm tappade på samma tid.
Jaja.
Samtidigt kan det nästan kännas lite orättvist med dom där som har ätit så vansinnigt fel, 100 pizzor, 20 påsar chips, enbart oboy till frukost, 33 hamburgare på en vecka och två liter cola om dagen som enda dryck, typ.
För då är det ju så enkelt. Ta bort allt det där, ät lite nyttigare, så är det ju fixat sen...
Nä, okej, det kanske inte är så lätt för dom som befinner sig där. Men jag har alltid ätit ganska bra, inte varit någon stor godisätare och ofta tänkt ganska duktigt på vad jag stoppat i mig (med vissa undantag givetvis).
Men grejen är att jag måste äta EXTREMT bra och träna ganska mycket för att ha minsta möjlighet att gå ner i vikt.
Jag har faktiskt till och med gått på utredning hos läkare för några år sen för de också ansåg att jag borde ha gått ner mer med tanke på min kost och motion då.
(testades för ämnesomsättning och en massa annat)
På sätt och vis kan jag tänka att det skulle kännas lättare om det var sådär uppenbart som i "Du är vad du äter".
Men men... Nu har det ju ändå rört sig neråt för mig ett tag - efter minutiöst GI:ande sen mitten på augusti och såklart mycket motion. Visst får jag kämpa ganska hårt för kilona, det tycker jag nog, men det går ju.
Imorgon bitti är det dags för vägning igen. Nervöst, som vanligt.
Dagens motion: Långsam promenad, 2 timmar. Och 1,5 timmes svettigt Step-pass.
onsdag 15 oktober 2008
Mitt i veckan-läget
Det rullar på.
Ganska liknande tempo.
Några promenader. Aerobics i måndags kväll, 1,5 timme. Riktigt svettigt faktiskt. Och en timmes simning igår, rätt lugnt tempo.
Idag har jag dock varit ganska stilla. Tyvärr. Men tiden räckte inte riktigt till.
Jag tycker att jag mår bra. Känner mig på nåt vis lite lättare än sist jag vägde som jag väger nu (vilket inte var särskilt längesen). Förhoppningsvis har det faktiskt med motionen att göra.
Att kroppen är lite schysstare i formen nu, trots att kilona är desamma.
Men det är en bit kvar. Helt klart.
Nu väntar en lugn och bra helg, kan jag nästan lova redan nu. Inga fester. Inga middagsbjudningar. Jo, just det. En fika-tillställning på lördag eftermiddag med hembakt... Men jag får försöka trixa mig förbi det på nåt sätt :-)
Kram på er, och tack för alla kommentarer. Jag är övertygad om att den här bloggen är en stor anledning till att det går så mycket bättre med viktminskningen den här gången, jämfört med alla andra gånger. Skönt att skriva av sig, skönt att ha koll på sig själv och föra lite bok över tillvaron - och fantastiskt med respons.
Tack!
Ganska liknande tempo.
Några promenader. Aerobics i måndags kväll, 1,5 timme. Riktigt svettigt faktiskt. Och en timmes simning igår, rätt lugnt tempo.
Idag har jag dock varit ganska stilla. Tyvärr. Men tiden räckte inte riktigt till.
Jag tycker att jag mår bra. Känner mig på nåt vis lite lättare än sist jag vägde som jag väger nu (vilket inte var särskilt längesen). Förhoppningsvis har det faktiskt med motionen att göra.
Att kroppen är lite schysstare i formen nu, trots att kilona är desamma.
Men det är en bit kvar. Helt klart.
Nu väntar en lugn och bra helg, kan jag nästan lova redan nu. Inga fester. Inga middagsbjudningar. Jo, just det. En fika-tillställning på lördag eftermiddag med hembakt... Men jag får försöka trixa mig förbi det på nåt sätt :-)
Kram på er, och tack för alla kommentarer. Jag är övertygad om att den här bloggen är en stor anledning till att det går så mycket bättre med viktminskningen den här gången, jämfört med alla andra gånger. Skönt att skriva av sig, skönt att ha koll på sig själv och föra lite bok över tillvaron - och fantastiskt med respons.
Tack!
måndag 13 oktober 2008
Promenader, GI-mat - och lite jordnötsringar, en halv kaka och en bit toblerone
Helgen blev okej, men inte mer.Vi var bortbjudna på middag i lördags kväll. Det bjöds på kyckling och ris.
Tog förstås av riset (ser ju väldigt konstigt ut att hoppa över det när risskålen skickas runt) Tog dock inte så mycket så det var ingen fara.
Hoppade även över det vita brödet som serverades till.
Kaka till kaffet, och jag åt en halv. Delade med sambon.
Sen satt vi framför tv:n under en stor del av kvällen och på bordet var det uppdukat med chips, jordnötsringar och en massa godis.
I vanliga fall har jag faktiskt inget problem med sug efter sånt, men det blir helt klart svårare när det står framför en hela kvällen.
Resultat: kanske tio jordnötsringar och en sån där trekantsbit toblerone.
Men: jag drack bara vatten. Hela kvällen.
Inget vin. Ingen öl. Ingen god drink. Ingen cola.
Så en liten guldstjärna kanske jag kan få i alla fall :-)
Helgens motion: 1,5 timmes "halvrask" promenad i lördags och 1,5 timmes trampande i skogen igår. Inget högt tempo men vi rörde oss ju i alla fall, och terrängen var upp-och-ner kryddat med lite stenar och rötter här och där.
Helgens mat i övrigt har varit bara bra, med lite kolhydrater. Jättebra GI-mässigt.
Så länge vi är hemma, själva, så är det ju alltså inga problem. Det är, som jag har konstaterat tidigare, det sociala livet som ställer till det...
fredag 10 oktober 2008
Minus 0,8
Sååå skönt att det fortsätter neråt.
Det är jag väldigt glad över.
Det betyder -5,8 sedan starten 15 augusti.
Idag är jag också nöjd med min motion; en timmes simning och en timmes gympa.
Känns bra inför helgen.
Det är jag väldigt glad över.
Det betyder -5,8 sedan starten 15 augusti.
Idag är jag också nöjd med min motion; en timmes simning och en timmes gympa.
Känns bra inför helgen.
torsdag 9 oktober 2008
Dagens
Dagens motion: Drygt fem kilometers rask promenad (jag var svettig) i kuperat elljusspår, barkbana. Mycket upp och ner. Tog en dryg timme.
Plus ett step-pass, 1,5 timme.
Dagens övrigt: Klarade en fika hemma hos en kompis utan att ta från det finfina kakfatet (vi var ett helt gäng som fikade, då är det lite enklare att "smita undan" tycker jag, se föregående inlägg..)
Maten i övrigt har också gått bara bra.
Dagens nervositet: Vägning imorron!!! Jag tar absolut ingenting för givet, trots att jag har skött mig i princip utan anmärkning och rört på mig hyfsat ordentligt varje dag.
Men det har jag gjort förr i mitt liv och ändå mötts av ett plus på vågen...
Alltså, vi får se hur det blir.
Plus ett step-pass, 1,5 timme.
Dagens övrigt: Klarade en fika hemma hos en kompis utan att ta från det finfina kakfatet (vi var ett helt gäng som fikade, då är det lite enklare att "smita undan" tycker jag, se föregående inlägg..)
Maten i övrigt har också gått bara bra.
Dagens nervositet: Vägning imorron!!! Jag tar absolut ingenting för givet, trots att jag har skött mig i princip utan anmärkning och rört på mig hyfsat ordentligt varje dag.
Men det har jag gjort förr i mitt liv och ändå mötts av ett plus på vågen...
Alltså, vi får se hur det blir.
Dilemma - Att ständigt tvingas säga nej
Det finns en sak som jag tycker är extra tråkigt med viktminskning.Att tacka nej.
Som igår. Jag känner att jag är inne bra i detta, jag vill verkligen inte synda utan gör allt för att äta bra.
Så träffar jag en kompis för en förmiddagspromenad (vi var båda lediga igår) och i slutet av promenaden går vi förbi hemma hos henne. Hon frågar om jag vill med in en stund och "prata färdigt". Absolut.
Sen blir klockan lunchtid och mer därtill.
Hon frågar om jag inte vill stanna på lunch.
Men då vet jag att hon hade köpt hem såna där Felixpajer ni vet, som hon tänkte äta och med allra största sannolikhet även bjuda på.
Och paj av det slaget är väl typ bland det sämsta jag skulle kunna äta till lunch. Sprängfyllt med kolhydrater.
Och jag har fortfarande svårt att prata om detta med vikten, jag föredrar att blogga anonymt och prata med min sambo och två nära vänner som jag berättat för.
Alltså känns det som en stor grej att dra upp att "nej jag äter enligt GI-metoden...". Hon själv är dessutom trådsmal och har kanske ingen aning om vad det är :-)
Men jag vill inte hamna i nåt "hon som bantar"-fack. Jag är fortfarande rädd att misslyckas och har haft så skruvad inställning till mat så länge och svårt att prata om mina viktminskningsförsök. Och jag känner ganska starkt att jag vill hålla det så.
Istället: nån tråkig ursäkt om att "nej, jag måste hem.." (vilket inte var sant, jag hade inte alls bråttom) och tror även jag sa nåt om att jag skulle tvätta (inte heller sant)
Det är också tråkigt att komma hem till vänner och bekanta som har bakat goda grejer och så sitter man där med sin släta kopp kaffe, eller möjligen den allra minsta kakan. (till en del har jag i alla fall sagt att jag har "kaffebrödsstopp" ett tag, det är lite enklare att bara säga, än att behöva "stå till svars" för en hel diet)
Jag vet såklart att den egentligen enda lösningen på detta är att berätta, så jag "kräver" inga andra förslag av er som läser.
Utan ville bara, som vanligt, få skriva av mig lite...
tisdag 7 oktober 2008
Dagens
Dagens motion: Raska promenader, totalt 2 timmar.
Och en timmes gympa (halvtimme "friskis o svettis"-liknande gympa, halvtimme styrka)
Jag har ätit bra:
Ägg + keso till frukost.
Pepperonikorv + broccoli med lite hemmagjord aioli till lunch.
Atkins proteinbar till mellanmål (halva före träningen, halva efter)
Grillskiva + kantarellsås + sallad till middag.
Känns superstabilt med maten. Jag är verkligen inte sugen på onyttigheter. Vill inte ha kolhydrater! Jag är jättenöjd med att äta såhär just nu.
Tycker GI är fantastiskt eftersom det tillåter det i alla fall jag tycker är godast = såser, goda röror, ost och kött/fisk!
Dessutom mår jag bra.
Förut fick jag ofta magknip efter maten, det händer aldrig längre.
Och jag är pigg, sover bra på nätterna osv.
Och några kilo har ju faktiskt trillat av, så jag fortsätter definitivt ett tag till.
Och en timmes gympa (halvtimme "friskis o svettis"-liknande gympa, halvtimme styrka)
Jag har ätit bra:
Ägg + keso till frukost.
Pepperonikorv + broccoli med lite hemmagjord aioli till lunch.
Atkins proteinbar till mellanmål (halva före träningen, halva efter)
Grillskiva + kantarellsås + sallad till middag.
Känns superstabilt med maten. Jag är verkligen inte sugen på onyttigheter. Vill inte ha kolhydrater! Jag är jättenöjd med att äta såhär just nu.
Tycker GI är fantastiskt eftersom det tillåter det i alla fall jag tycker är godast = såser, goda röror, ost och kött/fisk!
Dessutom mår jag bra.
Förut fick jag ofta magknip efter maten, det händer aldrig längre.
Och jag är pigg, sover bra på nätterna osv.
Och några kilo har ju faktiskt trillat av, så jag fortsätter definitivt ett tag till.
måndag 6 oktober 2008
Om självkänsla
Förra veckan skrev jag om min klänningssorg.
Jag fick flera kommentarer - tack! - och de fick mig också att fundera lite.
Handlar det här om dålig självkänsla?
Men jag tror faktiskt inte det.
Nånstans tror jag att jag har en ganska realistisk syn på detta med viktminskning och min kropp. Och min självkänsla är bra, skulle jag säga.
Det "enda" problemet är att jag är för stor.
Och det är ju ett faktum.
Jag är 162 cm lång och väger över 80 kilo. Det är inte bra.
Och det är inte fint.
Sen kan jag hitta kläder som funkar. Som till och med är rätt snygga.
Men jag tycker inte de är snygga på mig (och jag lovar, jag är rätt bra på att "tjockisshoppa" vid det här laget - vet vad som absolut måste undvikas och vad som funkar hyfsat)
Men oavsett hur snyggt plagget i sig är så ger det mig aldrig en smal siluett. För under det snygga finns en tjock kropp.
Så det är därför jag aldrig har kunnat köpa någon drömklänning. För de klänningarna som är mina drömklänningar är sydda för smala personer. That´s it och that´s life.
Och det är dom jag drömmer om.
Sen får jag naturligtvis försöka göra det bästa av situationen under tiden, med hyfsade kläder.
Men några drömklänningar blir det inte - förrän jag är smal.
Jag fick flera kommentarer - tack! - och de fick mig också att fundera lite.
Handlar det här om dålig självkänsla?
Men jag tror faktiskt inte det.
Nånstans tror jag att jag har en ganska realistisk syn på detta med viktminskning och min kropp. Och min självkänsla är bra, skulle jag säga.
Det "enda" problemet är att jag är för stor.
Och det är ju ett faktum.
Jag är 162 cm lång och väger över 80 kilo. Det är inte bra.
Och det är inte fint.
Sen kan jag hitta kläder som funkar. Som till och med är rätt snygga.
Men jag tycker inte de är snygga på mig (och jag lovar, jag är rätt bra på att "tjockisshoppa" vid det här laget - vet vad som absolut måste undvikas och vad som funkar hyfsat)
Men oavsett hur snyggt plagget i sig är så ger det mig aldrig en smal siluett. För under det snygga finns en tjock kropp.
Så det är därför jag aldrig har kunnat köpa någon drömklänning. För de klänningarna som är mina drömklänningar är sydda för smala personer. That´s it och that´s life.
Och det är dom jag drömmer om.
Sen får jag naturligtvis försöka göra det bästa av situationen under tiden, med hyfsade kläder.
Men några drömklänningar blir det inte - förrän jag är smal.
Dagens
Dagens motion: Två promenader. Den första 1,5 timme. Tänkt att vara rask. Men så ringde telefonen och jag pratade hela promenaden, så det blev inte jätteraskt ändå.
Promenad två blev lite snabbare tempo, 45 minuter ungefär.
Har ätit bra. Keso med eget äppelmos till frukost. Korvsoppa till lunch. Och kebabkött med sallad och hemmagjord aioli till middag.
Minuset är väl att det inte blev nåt mellanmål.
Ska försöka komma igen imorron.
Promenad två blev lite snabbare tempo, 45 minuter ungefär.
Har ätit bra. Keso med eget äppelmos till frukost. Korvsoppa till lunch. Och kebabkött med sallad och hemmagjord aioli till middag.
Minuset är väl att det inte blev nåt mellanmål.
Ska försöka komma igen imorron.
söndag 5 oktober 2008
Dagens
Dagens motion: Promenad 1,5 timme, "mittemellantempo" (inte raskt men inte särskilt långsamt heller)
Är glad åt mitt nya regnställ! Inköpt framför allt med tanke på promenaderna. Snyggt, bekvämt, praktiskt och bra, även när det inte regnar. Superkvalitet.
Och imorron är det dags igen. Siktar på minst en timme. Raskt.
Emma, jag ska lägga ut recept på min soppa! Men det får bli imorron. Nu är jag så jäkla trött att jag troligtvis snart somnar med huvudet på tangentbordet...
Är glad åt mitt nya regnställ! Inköpt framför allt med tanke på promenaderna. Snyggt, bekvämt, praktiskt och bra, även när det inte regnar. Superkvalitet.
Och imorron är det dags igen. Siktar på minst en timme. Raskt.
Emma, jag ska lägga ut recept på min soppa! Men det får bli imorron. Nu är jag så jäkla trött att jag troligtvis snart somnar med huvudet på tangentbordet...
lördag 4 oktober 2008
Dagens
Dagens motion: Totalt två timmars rask promenad (uppdelat på två tillfällen)
Övrigt: Lite vin igen (det är ju lördag!) men väldigt bra GI-mat hela dagen. Komponerade faktiskt en ny soppa ikväll, med turkisk youghurt, massa vitlök, chilifrukt, korv, lök och en skvätt grädde, och lite annat.
Gott blev det i alla fall.
Övrigt: Lite vin igen (det är ju lördag!) men väldigt bra GI-mat hela dagen. Komponerade faktiskt en ny soppa ikväll, med turkisk youghurt, massa vitlök, chilifrukt, korv, lök och en skvätt grädde, och lite annat.
Gott blev det i alla fall.
fredag 3 oktober 2008
Dagens
Dagens motion: Rask promenad, 1 timme och 10 minuter
+ simning, 40 minuter.
Dessutom: Ett fattat beslut. Ett viktigt samtal. Två glas vin. Rätt person åkte ur Idol. Och några gurkstavar med GI-vänlig dipp på det.
+ simning, 40 minuter.
Dessutom: Ett fattat beslut. Ett viktigt samtal. Två glas vin. Rätt person åkte ur Idol. Och några gurkstavar med GI-vänlig dipp på det.
Minus 1 kilo
Vägning för en stund sen - och jag är superglad!!!
Det trodde jag verkligen inte.
Två tårtbitar i helgen och en ganska stillasittande vecka pga. att jag inte känt mig helt bra.
Men har ju haft några trögare veckor innan så kanske hade kroppen "sparat sig" lite och tog skuttet nu.
Nu väger jag 82,6.
Vid starten för sju veckor sen vägde jag 87,6.
Mätte midjan också: 9 centimeter är borta sen starten.
Det trodde jag verkligen inte.
Två tårtbitar i helgen och en ganska stillasittande vecka pga. att jag inte känt mig helt bra.
Men har ju haft några trögare veckor innan så kanske hade kroppen "sparat sig" lite och tog skuttet nu.
Nu väger jag 82,6.
Vid starten för sju veckor sen vägde jag 87,6.
Mätte midjan också: 9 centimeter är borta sen starten.
torsdag 2 oktober 2008
Dagens
Dagens motion: Ingen. Jag är lite sjuk, hostig och förkyld. Ingen jättefara men kände inte att jag ville dra iväg och köra step som jag hade tänkt. Eller simma.
Har bara legat hemma framför Idol och försökt kurera mig...
Har bara legat hemma framför Idol och försökt kurera mig...
Klänningssorgen
Jag gick igenom gamla kort förut och såg mig själv på ett bröllop för några år sen.Jag minns att jag letade klänning som besatt till det där bröllopet.
Jag hittade aldrig någon.
Brösten har alltid varit för stora, och magen har bucklat ut. Medan axelpartiet och armarna inte alls dragit samma stora storlek.
Jag minns att jag tillslut fick ta vad jag hittade i garderoben, efter många fruktlösa timmars letande på stan (och då har jag aldrig varit kräsen vad gäller kläder utan gärna köpt det som passat)
Och jag minns att jag inte kände mig fin.
Sen minns jag ett annat bröllop. Inte heller fin.
Och en annan födelsedagsfest. Och ett examensfirande. Nyårsfester. Och så vidare.
Grejen är att jag har aldrig känt mig fin i det jag har haft på mig.
Jag har aldrig haft drömklänningen på mig, för jag har aldrig kommit i den.
Jag har haft snygga, coola, vackra frisyrer. Snygga sminkningar. Härliga skor.
Men aldrig Drömmen. Aldrig en klänning som jag verkligen, verkligen velat ha. Inte ens en top. Inte någon som varit sådär perfekt. Bara det där som tillslut passade. Även om det inte var särskilt fint.
Så många provrumstårar.
Så många förstörda dagar efter alla dessa timmar på stan.
Så många festförberedelser som grumlats av att inte ha något fint att ha på sig.
Så många fester när jag jämfört mig med dom andra. Dom Smala. Dom Vackra. Dom Fina Klänningarna.
Jag kan tycka att det är lite sorgligt.
onsdag 1 oktober 2008
Mitt-i-veckan-rapport
Jag är halvrisig faktiskt. Har gjort vad jag kunnat med Kan Jang och Echinagard men förkylningen verkar vilja smyga sig på ändå.
Och hostan, så jag köpte en stor flaska hostmedicin idag. Hatar hosta!!!
Men är i alla fall inte tillräckligt sjuk än för att börja tycka synd om mig själv och trösta mig med kolhydrater i alla dess tänkbara former...
Just nu känns det som det går saaaakta.
Fyra kilo är tydligen borta men jag märker absolut ingen skillnad. Inte på några kläder eller nånting.
Så det känns som ett farligt läge. Just det där läget när jag tidigare så smått har börjat återgå till mitt gamla liv. Eftersom det ändå inte känts nån skillnad, trots alla uppoffringar.
Och när man så smått börjar återgå. Ja då är man ju snart där "på heltid".
Jag tror inte jag ger upp riktigt än den här gången. Men behöver lite ny feeling.
Ska jobba på det.
Och hostan, så jag köpte en stor flaska hostmedicin idag. Hatar hosta!!!
Men är i alla fall inte tillräckligt sjuk än för att börja tycka synd om mig själv och trösta mig med kolhydrater i alla dess tänkbara former...
Just nu känns det som det går saaaakta.
Fyra kilo är tydligen borta men jag märker absolut ingen skillnad. Inte på några kläder eller nånting.
Så det känns som ett farligt läge. Just det där läget när jag tidigare så smått har börjat återgå till mitt gamla liv. Eftersom det ändå inte känts nån skillnad, trots alla uppoffringar.
Och när man så smått börjar återgå. Ja då är man ju snart där "på heltid".
Jag tror inte jag ger upp riktigt än den här gången. Men behöver lite ny feeling.
Ska jobba på det.
tisdag 30 september 2008
Dagens
Dagens motion: Rask promenad, en timme & tio minuter.
Och en timmes gympa, typ Friskis och Svettis, med en halvtimmes kondition och en halvtimme styrka.
Matmässigt bra! Inget fuskande alls. Och har ätit fyra gånger.
Möjligen litet minus för att jag dricker för lite. Det är det där med kissnödigheten som ställer till det...
Och en timmes gympa, typ Friskis och Svettis, med en halvtimmes kondition och en halvtimme styrka.
Matmässigt bra! Inget fuskande alls. Och har ätit fyra gånger.
Möjligen litet minus för att jag dricker för lite. Det är det där med kissnödigheten som ställer till det...
måndag 29 september 2008
Dagens
Dagens motion: Promenad, 1,4 mil!!!
Inte så illa va?
Gick runt en sjö i närheten av där jag bor, och kollade sen med bilen hur långt det var. Jorå, en mil och fyra kilometer.
Tog tre timmar.
Man kan nog knappast kalla hela promenaden för rask, men försökte hålla hyfsat tempo i alla fall.
I övrigt en bra matdag. Inga avvikelser alls.
Enda lilla orosmolnen är ett tilltagande halsont. Är lite rädd att bli sjuk, inte minst för att det kommer påverka motionerandet...
Inte så illa va?
Gick runt en sjö i närheten av där jag bor, och kollade sen med bilen hur långt det var. Jorå, en mil och fyra kilometer.
Tog tre timmar.
Man kan nog knappast kalla hela promenaden för rask, men försökte hålla hyfsat tempo i alla fall.
I övrigt en bra matdag. Inga avvikelser alls.
Enda lilla orosmolnen är ett tilltagande halsont. Är lite rädd att bli sjuk, inte minst för att det kommer påverka motionerandet...
söndag 28 september 2008
Dagens + Tårtbekännelse
Dagens motion: 25 minuters halvrask promenad. (För lite, men jag hann inte mer)
Helgens synd: Två tårtbitar. Inte särskilt stora, men ändå.
Grejen är att jag har varit på två födelsedagskalas, och ändå lyckats undvika såväl kakbuffén som den tjusiga pralinasken med vad som såg ut att vara alldeles ljuuuuvlig choklad i.
Men det är ju supersvårt att sitta vid ett fikabord med en helt tom assiett. Så jag valde helt enkelt att ta lite av det jag mest ville ha. Främst av sociala skäl faktiskt.
Så det blev tårta.
Och yes, den var skitgod. Massor med vit choklad på. I love vit choklad.
Men imorgon börjar vardagen igen. Inget semestrande. Inga födelsedagskalas. Inte en massa flängande som gör att jag inte hinner med motionen.
Minst 1,5 timmes promenad ska det bli. Gärna mer.
Frukost. Lunch. Mellanmål. Middag.
Here we go. Again.
Helgens synd: Två tårtbitar. Inte särskilt stora, men ändå.Grejen är att jag har varit på två födelsedagskalas, och ändå lyckats undvika såväl kakbuffén som den tjusiga pralinasken med vad som såg ut att vara alldeles ljuuuuvlig choklad i.
Men det är ju supersvårt att sitta vid ett fikabord med en helt tom assiett. Så jag valde helt enkelt att ta lite av det jag mest ville ha. Främst av sociala skäl faktiskt.
Så det blev tårta.
Och yes, den var skitgod. Massor med vit choklad på. I love vit choklad.
Men imorgon börjar vardagen igen. Inget semestrande. Inga födelsedagskalas. Inte en massa flängande som gör att jag inte hinner med motionen.
Minst 1,5 timmes promenad ska det bli. Gärna mer.
Frukost. Lunch. Mellanmål. Middag.
Here we go. Again.
fredag 26 september 2008
Minus 0,3
Otroligt.
Jag är faktiskt lite chockad. På ett positivt sätt. (över att det blev minus överhuvudtaget - se föregående inlägg)
Totalt minus fyra kilo på sex veckor. Det är ju faktiskt ändå rätt okej.
Jag är faktiskt lite chockad. På ett positivt sätt. (över att det blev minus överhuvudtaget - se föregående inlägg)
Totalt minus fyra kilo på sex veckor. Det är ju faktiskt ändå rätt okej.
torsdag 25 september 2008
Jo, men visst lever jag än...
...även om jag fruktar att jag faller död ner på vågen imorron bitti.
Avvikelser från GI- och nyttighetslivet denna vecka:
• En fantastiskt god risotto.
• Totalt kanske motsvarande två flaskor vin (och nu räknar jag inte med i lördags)
• En pastasallad.
• En halv krämbulle.
• Spagetti och köttfärssås.
Och så chokladkakan från i lördags på det.
Jag har alltså haft min semestervecka och tryckt in en hel del umgänge som jag inte hinner med annars.
Jag har försökt med maten (och faktiskt lyckats avstå från en hel del frestelser, även om det kanske inte ser ut så ovan...) men har blivit bjuden på hemmamiddagar, samt varit på ställen helt utan GI-möjligheter. Och äta måste man ju trots allt.
På plussidan:
En hel del promenader. Och ett step-pass ikväll.
Nu hoppas jag bara att det inte blir alltför eländigt resultat av detta förfall.
Skulle ju vara lite tungt att typ börja om igen.
Avvikelser från GI- och nyttighetslivet denna vecka:
• En fantastiskt god risotto.
• Totalt kanske motsvarande två flaskor vin (och nu räknar jag inte med i lördags)
• En pastasallad.
• En halv krämbulle.
• Spagetti och köttfärssås.
Och så chokladkakan från i lördags på det.
Jag har alltså haft min semestervecka och tryckt in en hel del umgänge som jag inte hinner med annars.
Jag har försökt med maten (och faktiskt lyckats avstå från en hel del frestelser, även om det kanske inte ser ut så ovan...) men har blivit bjuden på hemmamiddagar, samt varit på ställen helt utan GI-möjligheter. Och äta måste man ju trots allt.
På plussidan:
En hel del promenader. Och ett step-pass ikväll.
Nu hoppas jag bara att det inte blir alltför eländigt resultat av detta förfall.
Skulle ju vara lite tungt att typ börja om igen.
söndag 21 september 2008
Vin vin vin - och en bit chokladkaka
Det känns som jag gick upp typ ett kilo igår.Ingen motion. Hann inte. Var tvungen att ägna dagen åt matlagning och städning eftersom jag hade middag hemma på kvällen.
Bjöd såklart på GI-vänlig förrätt. Och huvudrätt. Men dessert - hur lätt är det? Det känns liksom ganska naturligt att bjuda på nåt sött till kaffet.
Så det fick bli en chokladkaka. Och när den skickades runt vid bordet kändes det inte som att det var ok att hoppa över själv, jag skulle själv tycka att det kändes märkligt om värdinnan inte tog när ett dessertfat skickas runt. (Det här var heller inget sällskap som jag hade lust att berätta om Projekt Viktminskning för)
Så det blev en bit. Inte jättestor, men ändå.
Min första sötsak sen starten.
Och sen - vinet. Det blev ju inte precis två glas till maten. Utan en flaska. Drygt...
Sket i chipsen, men tryckte morotsstavar med dipp istället. Ganska mycket dipp.
Men det känns som det är vinet som blir min undergång denna vecka (rent viktmässigt alltså). På måndag är det nämligen dags igen. Och kanske på tisdag också. Och onsdag...
(Nej, jag har inte gått och blivit alkis, men har en liten minisemester denna vecka och späckat socialt program)
Jaja. Nu är det som det är.
Men jag fasar redan för vågen på fredag...
fredag 19 september 2008
Dagens
Motion: Simning 1 timme, 1400 meter. (jag simmar nog inte så jättesnabbt, men ser istället till att simma konstant hela timmen och ta ut rörelserna ordentligt. Tänker att det är bättre att orka än att inte ta ut sig fullständigt direkt. Men vad vet jag...)
Minus 0,3
Ja. Det går ju neråt.
Det är det positiva.
Det negativa är att det tycks ta tid.
Och trots att man vet att viktminskning måste få ta tid och att det nästan bara är bra om det går långsamt SÅ SKITER MAN JU LITEGRANN I DET NÄR MAN VÄL STÅR DÄR PÅ VÅGEN!!
Eller hur...?
Det är det positiva.
Det negativa är att det tycks ta tid.
Och trots att man vet att viktminskning måste få ta tid och att det nästan bara är bra om det går långsamt SÅ SKITER MAN JU LITEGRANN I DET NÄR MAN VÄL STÅR DÄR PÅ VÅGEN!!
Eller hur...?
torsdag 18 september 2008
Före-vägning-tankar om veckan som gått
Jag är lite nervös för vägningen imorron.
Det är man väl visserligen i nån mån jämt, men jag vet inte. Det är nog mest för att jag fortfarande letar efter Känslan.
Den där Harmonin jag pratat om tidigare i veckan.
Stundtals går det riktigt bra. Särskilt när jag är ute och går. Jag är glad att jag har kommit in i promenaderna. Och simningen. Rensar huvudet och tänker så mycket bättre än annars.
Sen kan jag känna att jag hamnar lite för lätt i att jag inte riktigt orkar bry mig.
Fortfarande inte så att jag fuskat, men att jag börjar skjuta på frukosten. Så att den nästan inte blir av. Orkar inte riktigt.
Inga mellanmål.
Orkar inte skära upp sallad till maten.
Ja, såna saker.
Men jag tror fortfarande att jag kan vända tillbaka, det har inte gått för långt än.
Men simningen imorron ska jag ägna åt lite mer "mental träning". Försöka planera lite mat. Tänka bra tankar. Handla på vägen hem.
Men det är klart, ett minus på vågen imorron bitti hade nog gjort dagen ännu lättare...
Jag håller er underrättade!
Det är man väl visserligen i nån mån jämt, men jag vet inte. Det är nog mest för att jag fortfarande letar efter Känslan.
Den där Harmonin jag pratat om tidigare i veckan.
Stundtals går det riktigt bra. Särskilt när jag är ute och går. Jag är glad att jag har kommit in i promenaderna. Och simningen. Rensar huvudet och tänker så mycket bättre än annars.
Sen kan jag känna att jag hamnar lite för lätt i att jag inte riktigt orkar bry mig.
Fortfarande inte så att jag fuskat, men att jag börjar skjuta på frukosten. Så att den nästan inte blir av. Orkar inte riktigt.
Inga mellanmål.
Orkar inte skära upp sallad till maten.
Ja, såna saker.
Men jag tror fortfarande att jag kan vända tillbaka, det har inte gått för långt än.
Men simningen imorron ska jag ägna åt lite mer "mental träning". Försöka planera lite mat. Tänka bra tankar. Handla på vägen hem.
Men det är klart, ett minus på vågen imorron bitti hade nog gjort dagen ännu lättare...
Jag håller er underrättade!
onsdag 17 september 2008
Dagens
Jag tänkte att jag ska börja skriva ner hur mycket jag rör på mig varje dag.
Kanske kan bli en extra liten sporre - om ni lovar att skälla på mig om jag blir för stillasittande :-)
Dagens: 1,30 promenad, varav ca en timme rask, en halvtimme i mer vanligt promenadtempo.
Blir nog inte matrapport varje dag, kanske nån gång om jag provar nåt nytt och kul.
Men i alla fall;
Maten (hittills) idag: Frukost blev skinkrullar med keso blandat med hemmagjort äppelmos utan socker!
Kassler och sallad till lunch.
Kanske kan bli en extra liten sporre - om ni lovar att skälla på mig om jag blir för stillasittande :-)
Dagens: 1,30 promenad, varav ca en timme rask, en halvtimme i mer vanligt promenadtempo.
Blir nog inte matrapport varje dag, kanske nån gång om jag provar nåt nytt och kul.
Men i alla fall;
Maten (hittills) idag: Frukost blev skinkrullar med keso blandat med hemmagjort äppelmos utan socker!
Kassler och sallad till lunch.
måndag 15 september 2008
Utmanad
Anna har en utmaning på sin blogg den här veckan, man ska tänka ut en svaghet hos sig själv och sedan hålla sig ifrån den under denna vecka, typ godis, mackor osv.
Jag har tänkt på detta under dagen och nu kommit fram till att jag gör om utmaningen lite för mig själv. Jag känner nämligen att jag just nu inte har så stora problem att hålla mig ifrån sötsaker o dyl (haha, lät kanske lite kaxigt, som att detta är huuur lätt som helst...)
Men jag tycker faktiskt att det funkar bra. Är helt inne i GI och skiter i kolhydraterna.
Jag vill istället utmana mig själv mentalt.
Jag har känt att jag det senaste året har stressat upp mig lättare än jag gjort tidigare i livet. Och när jag blir uppstressad mår jag inte bra utan kan snabbt känna mig ledsen och deppig.
Och känner jag mig ledsen och deppig är risken stor att jag inte tar mig ut på den där promenaden. Eller skiter i simningen.
Jag har kort sagt lätt för att bli låg - och i och med det, lat. Eller blassé, eller hur jag nu ska uttrycka det. En ond cirkel som börjar snurra och sen är det kört.
Förut har jag alltid sett mig själv som stark, och det är jag nog till viss del fortfarande. Men det är skillnad, och jag har insett att den där harmonin är så jäkla viktig för mig, inte minst ur viktminskningssynpunkt.
Detta är väl inget man bara åtgärdar på en vecka kanske, men jag vill använda denna vecka till att jobba på harmonin.
Gå mina promenader. Sköta maten. Ha det lugnt och bra omkring mig. Tända ljus ibland. Ha kontakt med dom människor jag verkligen tycker om (som ger energi, inte bara tar)
Så det får bli min utmaning.
(Och en sak till: Att dricka lite mindre vin på festen på lördag, än på festen som var i helgen... Usch, jag har ju knappt hämtat mig än... :-)
Jag har tänkt på detta under dagen och nu kommit fram till att jag gör om utmaningen lite för mig själv. Jag känner nämligen att jag just nu inte har så stora problem att hålla mig ifrån sötsaker o dyl (haha, lät kanske lite kaxigt, som att detta är huuur lätt som helst...)
Men jag tycker faktiskt att det funkar bra. Är helt inne i GI och skiter i kolhydraterna.
Jag vill istället utmana mig själv mentalt.
Jag har känt att jag det senaste året har stressat upp mig lättare än jag gjort tidigare i livet. Och när jag blir uppstressad mår jag inte bra utan kan snabbt känna mig ledsen och deppig.
Och känner jag mig ledsen och deppig är risken stor att jag inte tar mig ut på den där promenaden. Eller skiter i simningen.
Jag har kort sagt lätt för att bli låg - och i och med det, lat. Eller blassé, eller hur jag nu ska uttrycka det. En ond cirkel som börjar snurra och sen är det kört.
Förut har jag alltid sett mig själv som stark, och det är jag nog till viss del fortfarande. Men det är skillnad, och jag har insett att den där harmonin är så jäkla viktig för mig, inte minst ur viktminskningssynpunkt.
Detta är väl inget man bara åtgärdar på en vecka kanske, men jag vill använda denna vecka till att jobba på harmonin.
Gå mina promenader. Sköta maten. Ha det lugnt och bra omkring mig. Tända ljus ibland. Ha kontakt med dom människor jag verkligen tycker om (som ger energi, inte bara tar)
Så det får bli min utmaning.
(Och en sak till: Att dricka lite mindre vin på festen på lördag, än på festen som var i helgen... Usch, jag har ju knappt hämtat mig än... :-)
Tack!!!
Tillbaka vid datorn efter en helg av fest (mycket vin, men fortfarande bra matmässigt) Möts av er a fina kommentarer - och två jättegulliga nomineringar!Jag blir verkligen, på riktigt, glad över ert engagemang i kommentarer och även i dessa nomineringar från Cornelia och Isabelle. Trots att jag är anonym, visar inga bilder och inte dom där extra detaljerna från livet som jag själv tycker om att läsa hos andra.
Men det betyder mycket för mig att skriva av mig här och därför blir jag så extra varm i hjärtat av att andra kan bry sig om en på det här sättet.
Tack!
Flera av de jag vill nominera har ju redan fått nomineringar, men jag vill ändå ge till dessa personer:
Isabelle - Gullig kommenterare som inspirerar med sin energi och sitt motionerande.
Cornelia - Den första viktbloggerska jag hittade och som jag nu följer flitigt.
Victoria - Blogg som jag tycker om med bra GI-recept och fina bilder.
Twentysomething - Har blivit av med 20 kilo!! Snygg bloggdesign, mycket uppdateringar som jag följer i princip dagligen.
Anna - Ännu en inspirationskälla, som skriver bra och ärligt om både upp- och nedgångar i humör, tankar osv. Senare idag ska jag ta tag i utmaningen som kommit fran Anna denna vecka!
Mina steg mot ett lättare liv - Ny hälsoblogg, en tjej som tagit tag i sina gravidkilon. Hittade den av en slump och kommer fortsätta läsa.
Lumumma - Fin blogg som jag gärna återvänder till. Har haft det lite tufft med en viktuppgång de senaste månaderna, men kommer att klara det jättebra nu när hon tagit tag i det igen!
Reglerna:
1. The winner can put the logo on her blog.
2. Link the person you received your award from.
3. Nominate at least 7 other blogs.
4. Put links of those blogs on yours.
5. Leave a message on the blogs of the girls/boys you’ve nominated.
fredag 12 september 2008
Minus 0,6
Jo, det blev neråt idag också.
Men allra först (dumt, jag vet!! Jag har ändrat mig nu!) så blev jag lite besviken...
På nåt sätt ville jag liksom ha ännu mer.
Skrev sms till min sambo och uttryckte denna besvikelse.
Svaret kom direkt:
"Men det är ju jättebra, så länge det går neråt är det ju jättebra. Det är bara att fortsätta med det underbara jobbet du gör så ska du se att vi får hämta ner kläder från lådan snart. 0,6 är ju minus och det är bra, du klarar detta den här gången! Jag ger mig inte förrän vi är nöjda med oss själva!"
Så jag ändrade mig, kände mig jättenöjd och drog sen till badhuset och simmade en timme!
Men allra först (dumt, jag vet!! Jag har ändrat mig nu!) så blev jag lite besviken...
På nåt sätt ville jag liksom ha ännu mer.
Skrev sms till min sambo och uttryckte denna besvikelse.
Svaret kom direkt:
"Men det är ju jättebra, så länge det går neråt är det ju jättebra. Det är bara att fortsätta med det underbara jobbet du gör så ska du se att vi får hämta ner kläder från lådan snart. 0,6 är ju minus och det är bra, du klarar detta den här gången! Jag ger mig inte förrän vi är nöjda med oss själva!"
Så jag ändrade mig, kände mig jättenöjd och drog sen till badhuset och simmade en timme!
torsdag 11 september 2008
Funderade...
...på att hoppa över dagens promenad.
Men så slog det mig: VÄGNING IMORRON!
Så det var bara att ge sig ut. 1,5 timme.
Och ikväll, mina vänner, blir det Step.
Det hör inte till vanligheterna i min värld, kan jag säga.
Men så slog det mig: VÄGNING IMORRON!
Så det var bara att ge sig ut. 1,5 timme.
Och ikväll, mina vänner, blir det Step.
Det hör inte till vanligheterna i min värld, kan jag säga.
onsdag 10 september 2008
Det värsta jag vet
Mitt förhållande till kläder är mycket dåligt.
Jag avskyr klädaffärer. Har egentligen aldrig (åtminstone inte efter tonåren) tyckt om att shoppa.
Man blir lite utanför i vissa situationer när man inte har det intresset som tjej. Och när vännerna lagt ner timmar på att välja kläder innan utekvällarna så har jag varit klar på cirka en halv minut, eftersom jag bara haft typ ett gå-ut-plagg som passat.
När planer på New York-resor gjorts upp har jag hållit mig långt borta, eftersom fem dagars storstadsshopping helt enkelt låtit mest som en mardröm i mina öron.
För mig är det ett nödvändigt ont att köpa kläder. Och jag vill aldrig göra det i sällskap med någon. Nej. Ner på stan. Ensam. In i affärerna. Kolla modellen på kläderna, inte så mycket på själva utseendet i övrigt. Och har jag hittat en top som passat har jag köpt den i tre olika färger. Oavsett om jag tyckt den varit särskilt snygg eller inte.
Min garderob nu är det sorgligaste jag vet (efter att jag rensade ut allt jag inte kunde ha). Rätt fula tröjor i skittråkiga färger. Inga jeans. Några sladdriga leggings och kjolar med resår i midjan.
För det handlar inte bara om att jag måste ha en stor storlek. Nä, behöver stort över mage och bröst men mindre över axlar, armar och ben. Alltså kan Large både vara för stort och för litet på samma gång.
Ja, herregud.
Men i förrådet, i en kartong, ligger min drömkjol (med blixtlås, inte resår). Som jag nog aldrig egentligen kunnat ha men drömköpte för att den var så oerhört fin.
Den har fina färger. Den har glada blommor. Den är shoppad i en storstad.
Den står för nånting som jag egentligen känner att jag är, eller i alla fall vill vara. Glad, färgrik och utåtriktad.
En dag. En vacker dag. Då ska jag ha på mig den där kjolen igen.
Jag avskyr klädaffärer. Har egentligen aldrig (åtminstone inte efter tonåren) tyckt om att shoppa.
Man blir lite utanför i vissa situationer när man inte har det intresset som tjej. Och när vännerna lagt ner timmar på att välja kläder innan utekvällarna så har jag varit klar på cirka en halv minut, eftersom jag bara haft typ ett gå-ut-plagg som passat.
När planer på New York-resor gjorts upp har jag hållit mig långt borta, eftersom fem dagars storstadsshopping helt enkelt låtit mest som en mardröm i mina öron.
För mig är det ett nödvändigt ont att köpa kläder. Och jag vill aldrig göra det i sällskap med någon. Nej. Ner på stan. Ensam. In i affärerna. Kolla modellen på kläderna, inte så mycket på själva utseendet i övrigt. Och har jag hittat en top som passat har jag köpt den i tre olika färger. Oavsett om jag tyckt den varit särskilt snygg eller inte.
Min garderob nu är det sorgligaste jag vet (efter att jag rensade ut allt jag inte kunde ha). Rätt fula tröjor i skittråkiga färger. Inga jeans. Några sladdriga leggings och kjolar med resår i midjan.
För det handlar inte bara om att jag måste ha en stor storlek. Nä, behöver stort över mage och bröst men mindre över axlar, armar och ben. Alltså kan Large både vara för stort och för litet på samma gång.
Ja, herregud.
Men i förrådet, i en kartong, ligger min drömkjol (med blixtlås, inte resår). Som jag nog aldrig egentligen kunnat ha men drömköpte för att den var så oerhört fin.
Den har fina färger. Den har glada blommor. Den är shoppad i en storstad.
Den står för nånting som jag egentligen känner att jag är, eller i alla fall vill vara. Glad, färgrik och utåtriktad.
En dag. En vacker dag. Då ska jag ha på mig den där kjolen igen.
tisdag 9 september 2008
Titta, hon snackar!!
Nu har jag berättat för två vänner om mitt GI:ande och att jag försöker gå ner i vikt.
Det är väldigt ovanligt.
Jag har ständigt, i hela mitt vuxna liv, mörkat mina gå ner i vikt-försök för min omgivning.
För att jag har skämts för min vikt. För att jag har varit rädd att misslyckas. Och för att jag vissa gånger har vetat att metoden jag använt egentligen har varit ganska osund (läs pulverdieter) och skämts för att jag liksom har tagit till något sånt.
Jag är rädd att misslyckas den här gången också. Och jag tycker att det är svårt att prata om det här fortfarande. (Och jag har ännu inte kunnat med att säga hur mycket jag vill gå ner eller vad jag väger)
Men dom har varit jätteförstående och peppande och vi har pratat bra om det. Förmodligen går det bättre nu när jag pratar med andra för att jag känner att viktminskningsförsöket är på ett sundare sätt denna gång.
Ingen osund besatthet av points. Inget pulver. Utan riktig mat. Flera gånger om dagen. Och motion.
För första gången känns det faktiskt okej, det jag håller på med. Och då blir det väl lättare att prata om det också, antar jag.
Det är väldigt ovanligt.
Jag har ständigt, i hela mitt vuxna liv, mörkat mina gå ner i vikt-försök för min omgivning.
För att jag har skämts för min vikt. För att jag har varit rädd att misslyckas. Och för att jag vissa gånger har vetat att metoden jag använt egentligen har varit ganska osund (läs pulverdieter) och skämts för att jag liksom har tagit till något sånt.
Jag är rädd att misslyckas den här gången också. Och jag tycker att det är svårt att prata om det här fortfarande. (Och jag har ännu inte kunnat med att säga hur mycket jag vill gå ner eller vad jag väger)
Men dom har varit jätteförstående och peppande och vi har pratat bra om det. Förmodligen går det bättre nu när jag pratar med andra för att jag känner att viktminskningsförsöket är på ett sundare sätt denna gång.
Ingen osund besatthet av points. Inget pulver. Utan riktig mat. Flera gånger om dagen. Och motion.
För första gången känns det faktiskt okej, det jag håller på med. Och då blir det väl lättare att prata om det också, antar jag.
måndag 8 september 2008
Ny vecka, nya möjligheter...
Det här eviga regnandet är inte bra för träningsmoralen.
Promenader är liksom grunden i mitt motionerande, och jag är inte jättekräsen med vädret. Men hällande spöregn kombinerat med kall blåst - nä, då går jag inte ut. Så är det bara.
Just nu är det dock uppehåll, så jag borde verkligen skynda mig ut...
I övrigt har det gått bra med maten i helgen. Inga frestelser. Har ätit helt okej, möjligen lite för lite. Kommer inte in i det där med mellanmål så bra, trots att jag försöker.
Ett annat stort problem för mig är vattendrickandet. Jag har egentligen inga problem med själva intaget, jag skulle utan problem kunna dricka mycket mer varje dag.
Men jag blir så förbannat kissnödig.
Så om jag tex ska ut och gå en-två timmar kan jag knappt dricka innan, för att inte tala om ifall jag ska typ på stan eller nåt sånt.
Svårt.
Promenader är liksom grunden i mitt motionerande, och jag är inte jättekräsen med vädret. Men hällande spöregn kombinerat med kall blåst - nä, då går jag inte ut. Så är det bara.
Just nu är det dock uppehåll, så jag borde verkligen skynda mig ut...
I övrigt har det gått bra med maten i helgen. Inga frestelser. Har ätit helt okej, möjligen lite för lite. Kommer inte in i det där med mellanmål så bra, trots att jag försöker.
Ett annat stort problem för mig är vattendrickandet. Jag har egentligen inga problem med själva intaget, jag skulle utan problem kunna dricka mycket mer varje dag.
Men jag blir så förbannat kissnödig.
Så om jag tex ska ut och gå en-två timmar kan jag knappt dricka innan, för att inte tala om ifall jag ska typ på stan eller nåt sånt.
Svårt.
fredag 5 september 2008
Det verkar ändå som att jag gör nånting rätt...!
Minus 0,8.
Totalt minus 2,8 på tre veckor.
Och sex centimeter i midjan.
Och igår kväll återtog jag lite av den förlorade, och saknade, entusiasmen. Vi lagade massa GI-mat, både till kvällen och annat som vi frös in.
Mysigt och gott. Och bra.
Totalt minus 2,8 på tre veckor.
Och sex centimeter i midjan.
Och igår kväll återtog jag lite av den förlorade, och saknade, entusiasmen. Vi lagade massa GI-mat, både till kvällen och annat som vi frös in.
Mysigt och gott. Och bra.
onsdag 3 september 2008
"Du som är så fin!"
Ovanstående mening är ju väldigt välmenande. Förstås. Och säkert många gånger ärlig också.
Men jag har haft lite svårt för den under mina år som för tjock.
Några (få) gånger har jag nämligen försökt öppna mig inför nära vänner och en kärlek om hur jag känner kring detta med vikten, och att jag vill börja kämpa för att gå ner.
Egentligen har det nog varit ett rop på hjälp från min sida, eftersom jag har så svårt att klara det på egen hand.
Men min erfarenhet av att ta upp detta är att den andra tyckt det varit väldigt jobbigt att höra. Inte alls verkat bekväm.
När jag har berättat att jag verkligen lider av att aldrig ha kläder jag tycker om, att inte vilja vara med på bilder osv, så kommer svaret: "Du som är så fin!"
Jaha. Tack. Det var ju roligt att du tycker.
Men jag tycker ju inte det. Oavsett vad min omgivning tycker.
Ibland hade jag önskat att personen sagt: "Ja, jag ser att du har en del överviktskilon. I mina ögon är du fin ändå, men jag tror också att du skulle bli ännu finare om du gick ner lite. Jag hjälper dig gärna och peppar dig!"
Att liksom få bekräftat: Ja, jag ser att du är tjock! Jag fattar att det är jobbigt!
För det vet jag ju att jag är, jag mår ju inte sämre av att nån som står mig nära faktiskt också ser det. Tvärtom.
Istället kommer bara "Du som är så fin!" och punkt. En känsla av att "nu har vi pratat klart om det här jobbiga va?"
Sen förstår jag verkligen att det inte är lätt att vara den mittemot. Det ÄR ett jobbigt ämne och jag förstår att det är svårt att väga orden bra.
Men i alla fall jag hade behövt lite färre silkesvantar och lite mer rakt på sak.
Men det är väl olika, antar jag.
Men jag har haft lite svårt för den under mina år som för tjock.
Några (få) gånger har jag nämligen försökt öppna mig inför nära vänner och en kärlek om hur jag känner kring detta med vikten, och att jag vill börja kämpa för att gå ner.
Egentligen har det nog varit ett rop på hjälp från min sida, eftersom jag har så svårt att klara det på egen hand.
Men min erfarenhet av att ta upp detta är att den andra tyckt det varit väldigt jobbigt att höra. Inte alls verkat bekväm.
När jag har berättat att jag verkligen lider av att aldrig ha kläder jag tycker om, att inte vilja vara med på bilder osv, så kommer svaret: "Du som är så fin!"
Jaha. Tack. Det var ju roligt att du tycker.
Men jag tycker ju inte det. Oavsett vad min omgivning tycker.
Ibland hade jag önskat att personen sagt: "Ja, jag ser att du har en del överviktskilon. I mina ögon är du fin ändå, men jag tror också att du skulle bli ännu finare om du gick ner lite. Jag hjälper dig gärna och peppar dig!"
Att liksom få bekräftat: Ja, jag ser att du är tjock! Jag fattar att det är jobbigt!
För det vet jag ju att jag är, jag mår ju inte sämre av att nån som står mig nära faktiskt också ser det. Tvärtom.
Istället kommer bara "Du som är så fin!" och punkt. En känsla av att "nu har vi pratat klart om det här jobbiga va?"
Sen förstår jag verkligen att det inte är lätt att vara den mittemot. Det ÄR ett jobbigt ämne och jag förstår att det är svårt att väga orden bra.
Men i alla fall jag hade behövt lite färre silkesvantar och lite mer rakt på sak.
Men det är väl olika, antar jag.
tisdag 2 september 2008
Nä, nu vill jag bara sova tills jag har blivit glad igen
Jag har visserligen inte fuskat i form av dålig mat eller godis.
Men jag har inte ätit bra heller.
Orkar inte göra mellanmål. Skiter i att skära upp sallad. Ingen sås.
Resultat = Tråkiga måltider. Inte mätt. Dåliga tankar. Osv.
Ja, som ni ser. Lessenheten har fortsatt idag också.
Nu lägger jag mig. Och försöker att inte gråta över den här jävla skitdagen (det är ju så jobbigt när kudden blir blöt...)
Godnatt.
Men jag har inte ätit bra heller.
Orkar inte göra mellanmål. Skiter i att skära upp sallad. Ingen sås.
Resultat = Tråkiga måltider. Inte mätt. Dåliga tankar. Osv.
Ja, som ni ser. Lessenheten har fortsatt idag också.
Nu lägger jag mig. Och försöker att inte gråta över den här jävla skitdagen (det är ju så jobbigt när kudden blir blöt...)
Godnatt.
Försöker
Har vaknat.
Ätit bra GI-frukost.
Ska simma.
So far so good.
Känner mig fortfarande ledsen, ingen glädjespruta idag precis.
Men jag försöker ändå.
Ätit bra GI-frukost.
Ska simma.
So far so good.
Känner mig fortfarande ledsen, ingen glädjespruta idag precis.
Men jag försöker ändå.
måndag 1 september 2008
Ledsen
Usch, det här blev inte heller någon bra kväll.
Och det värsta är att jag direkt känner att det sätter sig på "hela mig".
Jag blir ledsen över en sak = totalhumöret sjunker = entusiasmen försvinner = "skitsamma-känslan" smyger sig på.
Idag har jag inte skrivit in maten jag har ätit på GI Viktkoll (vilket jag varit skitnoga med, och mått bra av hittills). Jag har inte planerat någon mat för resten av veckan, vilket jag hade tänkt, och jag märker att "äh, jag skiter nog i att träna imorron"-tankarna fladdrar förbi i huvudet.
Allt som har med viktminskningen att göra hänger på en så skör tråd när det gäller mig. Min historia vad gäller detta är så jäkla dålig, att jag på nåt sätt (dumt nog) är lite inställd på att det inte kommer att gå, den här gången heller.
Alltså behöver jag så väl den lite lätt besatta entusiasmen. Glädjen. Planerandet.
Jag behöver INTE detta.
Om jag sabbar det nu så kommer jag aldrig klara att börja om igen, det är ett som är säkert.
Och det värsta är att jag direkt känner att det sätter sig på "hela mig".
Jag blir ledsen över en sak = totalhumöret sjunker = entusiasmen försvinner = "skitsamma-känslan" smyger sig på.
Idag har jag inte skrivit in maten jag har ätit på GI Viktkoll (vilket jag varit skitnoga med, och mått bra av hittills). Jag har inte planerat någon mat för resten av veckan, vilket jag hade tänkt, och jag märker att "äh, jag skiter nog i att träna imorron"-tankarna fladdrar förbi i huvudet.
Allt som har med viktminskningen att göra hänger på en så skör tråd när det gäller mig. Min historia vad gäller detta är så jäkla dålig, att jag på nåt sätt (dumt nog) är lite inställd på att det inte kommer att gå, den här gången heller.
Alltså behöver jag så väl den lite lätt besatta entusiasmen. Glädjen. Planerandet.
Jag behöver INTE detta.
Om jag sabbar det nu så kommer jag aldrig klara att börja om igen, det är ett som är säkert.
Jo...
...det känns faktiskt bra fortfarande.
Nu är det två veckor sen jag drog igång på allvar, ingen evighet, men ändå en bit på väg.
Jag har gått med i GI Viktkoll och mig passar det bra. Mycket recept, och vi har testat mycket nytt härhemma de senaste veckorna (och aldrig ätit så mycket gott)
Men visst, det tar tid. Det ska planeras mat, handlas hem, lagas mat, gärna skrivas in vad man äter + aktivitet i GI Viktkolls program "Håll Koll".
Plus att man ska motionera (har gjort nån aktivitet, simning eller promenad, varje dag utom två).
Och gärna hinna med nåt annat utöver det...
Men det har varit skönt att litegrann gå in i en "viktminskarbubbla" ett tag. Att få ägna sig åt recept, vägningar, viktbloggar och GI Viktkoll, låta matlagningen ta tid, planera middagar tillsammans - i förväg (inte bara säga till varann på kvällen att "nä, vad hungrig jag är, vad ska vi äta? Jaa, eh, jag vet inte. Köttbullar och makaroner kanske? Eller ska vi beställa nåt?")
Idag är nog första dagen jag känner viss motivationsbrist. Troligtvis för att jag blev lite ledsen av en annan orsak igår kväll, och den känslan sitter kvar.
Har ändå "skött" maten, och varit ute och gått så i praktiken är det väl ingen fara. Bara att jag just idag inte känner det där engagemanget som jag har känt de gångna två veckorna.
Ska försöka hitta tillbaka till det igen!
Nu är det två veckor sen jag drog igång på allvar, ingen evighet, men ändå en bit på väg.
Jag har gått med i GI Viktkoll och mig passar det bra. Mycket recept, och vi har testat mycket nytt härhemma de senaste veckorna (och aldrig ätit så mycket gott)
Men visst, det tar tid. Det ska planeras mat, handlas hem, lagas mat, gärna skrivas in vad man äter + aktivitet i GI Viktkolls program "Håll Koll".
Plus att man ska motionera (har gjort nån aktivitet, simning eller promenad, varje dag utom två).
Och gärna hinna med nåt annat utöver det...
Men det har varit skönt att litegrann gå in i en "viktminskarbubbla" ett tag. Att få ägna sig åt recept, vägningar, viktbloggar och GI Viktkoll, låta matlagningen ta tid, planera middagar tillsammans - i förväg (inte bara säga till varann på kvällen att "nä, vad hungrig jag är, vad ska vi äta? Jaa, eh, jag vet inte. Köttbullar och makaroner kanske? Eller ska vi beställa nåt?")
Idag är nog första dagen jag känner viss motivationsbrist. Troligtvis för att jag blev lite ledsen av en annan orsak igår kväll, och den känslan sitter kvar.
Har ändå "skött" maten, och varit ute och gått så i praktiken är det väl ingen fara. Bara att jag just idag inte känner det där engagemanget som jag har känt de gångna två veckorna.
Ska försöka hitta tillbaka till det igen!
lördag 30 augusti 2008
torsdag 28 augusti 2008
Ett nytt mål
Före förra vägningen:
Sambon: Vi borde gifta oss snart!
Jag (bestämt): Inte förrän om 20 kilo. Jag vägrar se ut såhär på mina bröllopskort, då kan jag aldrig kolla på dem mer i hela mitt liv!
Sambon: Okej.
Efter förra vägningen:
Sambon (glad): Vet du vad som händer om 19,1 kilo?
Jag: Nej?
Sambon: Då ska vi gifta oss!
Jag: *ler*
Och imorron är det dags igen. Ny vägning...
Sambon: Vi borde gifta oss snart!
Jag (bestämt): Inte förrän om 20 kilo. Jag vägrar se ut såhär på mina bröllopskort, då kan jag aldrig kolla på dem mer i hela mitt liv!
Sambon: Okej.
Efter förra vägningen:
Sambon (glad): Vet du vad som händer om 19,1 kilo?
Jag: Nej?
Sambon: Då ska vi gifta oss!
Jag: *ler*
Och imorron är det dags igen. Ny vägning...
onsdag 27 augusti 2008
Min nya grej = simning
Jag köpte tremånaderskort på badhuset igår. Så nu finns det ingen återvändo - nu ska här simmas!
Egentligen är jag lite kluven till kort av det där slaget, det finns ju liksom ingen större ångest än att ha ett oanvänt träningskort av nåt slag i plånboken som bara kostar pengar (been there, done that...)
Men nu har jag simmat tre gånger, en timme åt gången, och jag tycker verkligen att det är bra. Dessutom passar det för en gångs skull mitt schema så att jag kan gå på de tider då det är "Simning för vuxna" som det heter. På förmiddagarna. Inga barn. Inget skrikande. Utan bara pensionärer, och jag.
Passar mig utmärkt. Ingen jag känner, ingen jag behöver skämmas ihjäl mig inför för att visa mig i baddräkt. Jag bara kommer dit i tystnad, simmar i tystnad, bastar i tystnad, byter om i tystnad - och åker därifrån.
Två gånger i veckan, är planen. Ibland kanske tre. Kompletterat med promenader och eventuellt någon annan träningsform.
(Jag testade ju danceaerobics för ett tag sen men har bestämt mig för att skjuta upp det tills självkänslan är lite bättre och kroppen lite smidigare. Kände mig inte helt bekväm sist, och då blir det nog inte riktigt bra)
Nu hoppas jag att jag kan hålla i detta, och det känns faktiskt så. Annars får ni skälla på mig!! :-)
Egentligen är jag lite kluven till kort av det där slaget, det finns ju liksom ingen större ångest än att ha ett oanvänt träningskort av nåt slag i plånboken som bara kostar pengar (been there, done that...)
Men nu har jag simmat tre gånger, en timme åt gången, och jag tycker verkligen att det är bra. Dessutom passar det för en gångs skull mitt schema så att jag kan gå på de tider då det är "Simning för vuxna" som det heter. På förmiddagarna. Inga barn. Inget skrikande. Utan bara pensionärer, och jag.
Passar mig utmärkt. Ingen jag känner, ingen jag behöver skämmas ihjäl mig inför för att visa mig i baddräkt. Jag bara kommer dit i tystnad, simmar i tystnad, bastar i tystnad, byter om i tystnad - och åker därifrån.
Två gånger i veckan, är planen. Ibland kanske tre. Kompletterat med promenader och eventuellt någon annan träningsform.
(Jag testade ju danceaerobics för ett tag sen men har bestämt mig för att skjuta upp det tills självkänslan är lite bättre och kroppen lite smidigare. Kände mig inte helt bekväm sist, och då blir det nog inte riktigt bra)
Nu hoppas jag att jag kan hålla i detta, och det känns faktiskt så. Annars får ni skälla på mig!! :-)
måndag 25 augusti 2008
Min tid som Viktväktare
Jag smög mig till mötena i lokalen som låg mitt i stan. In för att stå i en lång våg-kö innan den lilla föreläsningen om mat.
Runt omkring mig: skrattande väninnor, ensamma mullisar (som jag) och så några jättesmala (som nått målvikt och nu gick det där balansprogrammet)
Jag stod där med min lilla fyrkantiga bok. Klev upp på vågen, som tack och lov var dold bakom en vägg så att inte alla andra köande viktväktare såg min dom.
Viktväktartanten skrev upp i boken. Några hekto ner, ibland ett helt kilo.
En gång fick jag en klisterstjärna i min lilla bok.
Jag gick in ganska duktigt för Viktväkteriet. Räknade points dagarna i ända.
Och det var nog det som blev problemet. Allting handlade om points tillslut. Jag drömde om points på nätterna, stod i matsalskön på jobbet och försökte räkna vad som kunde tänkas vara minst points i. Mat, mat, mat.
Jag lusläste Viktväktarnas Restaurangguide (eftersom jag åt ute ganska ofta, både i jobbet och med kompisarna), jag handlade på Konsum med Pointsboken i handen och räknade, räknade och räknade. Jag tror jag skulle äta typ 18 om dagen. Eller om det var 16.
Jag gick ner några kilo i vikt under mina Viktväktarperioder, och jag tror säkert att det är en bra metod för väldigt många. Men för mig blev det för mycket matfokus. För mycket matångest. Det kändes som jag tänkte på mat 24 timmar om dygnet, tillslut på ett ganska osunt sätt. (de gånger man fuskade, kanske för att man faktiskt inte hade tillgång till pointsgodkänd mat, tex jobbmöten, så slog ju pointsskörden för den dagen i höjden så rejält att det kunde knäcka mig för flera dagar - "shit, 57 points på en dag - jag måste vara den äckligaste människan som finns! Och nu borde jag inte äta på flera dagar för att kompensera det här")
Jag mådde helt enkelt inte särskilt bra.
Jag får fortfarande Viktväktarnas tidning hem, och får fortfarande ett litet ångest-sting varje gång jag ser deras logga.
Nej, det där var ingenting för mig. Inga flera points.
För mig är det en avslutad period i livet.
Runt omkring mig: skrattande väninnor, ensamma mullisar (som jag) och så några jättesmala (som nått målvikt och nu gick det där balansprogrammet)
Jag stod där med min lilla fyrkantiga bok. Klev upp på vågen, som tack och lov var dold bakom en vägg så att inte alla andra köande viktväktare såg min dom.
Viktväktartanten skrev upp i boken. Några hekto ner, ibland ett helt kilo.
En gång fick jag en klisterstjärna i min lilla bok.
Jag gick in ganska duktigt för Viktväkteriet. Räknade points dagarna i ända.
Och det var nog det som blev problemet. Allting handlade om points tillslut. Jag drömde om points på nätterna, stod i matsalskön på jobbet och försökte räkna vad som kunde tänkas vara minst points i. Mat, mat, mat.
Jag lusläste Viktväktarnas Restaurangguide (eftersom jag åt ute ganska ofta, både i jobbet och med kompisarna), jag handlade på Konsum med Pointsboken i handen och räknade, räknade och räknade. Jag tror jag skulle äta typ 18 om dagen. Eller om det var 16.
Jag gick ner några kilo i vikt under mina Viktväktarperioder, och jag tror säkert att det är en bra metod för väldigt många. Men för mig blev det för mycket matfokus. För mycket matångest. Det kändes som jag tänkte på mat 24 timmar om dygnet, tillslut på ett ganska osunt sätt. (de gånger man fuskade, kanske för att man faktiskt inte hade tillgång till pointsgodkänd mat, tex jobbmöten, så slog ju pointsskörden för den dagen i höjden så rejält att det kunde knäcka mig för flera dagar - "shit, 57 points på en dag - jag måste vara den äckligaste människan som finns! Och nu borde jag inte äta på flera dagar för att kompensera det här")
Jag mådde helt enkelt inte särskilt bra.
Jag får fortfarande Viktväktarnas tidning hem, och får fortfarande ett litet ångest-sting varje gång jag ser deras logga.
Nej, det där var ingenting för mig. Inga flera points.
För mig är det en avslutad period i livet.
Helgen
Jo, den har varit bra! En av mina utmaningar; kräftskivan, gick toppen! Kräftor i sig är ju bra GI-mat, och jag sket helt enkelt i brödet, inga problem. Alkoholen då, ja det trodde jag ju skulle bli värre... Men jag hällde i ett glas rödvin som jag smuttade på och som fortfarande var halvfullt åtta timmar senare :-)
(Jag vet att det inte är så "farligt" med vin ur GI-synpunkt, men nu i början vill jag hålla mig från allt som tillhör det mindre bra. För att komma in i det ordentligt)
Och jag rörde över huvud taget inte de stora godisskålarna med massa ljuvliga godisbitar i, inte heller chipsen.
Dessutom: Lång skogspromenad igår på snåriga stigar och mycket upp och ner-trampande.
Jag är nöjd!!!
Hoppas ni andra har haft en bra helg, ni också!
(Jag vet att det inte är så "farligt" med vin ur GI-synpunkt, men nu i början vill jag hålla mig från allt som tillhör det mindre bra. För att komma in i det ordentligt)
Och jag rörde över huvud taget inte de stora godisskålarna med massa ljuvliga godisbitar i, inte heller chipsen.
Dessutom: Lång skogspromenad igår på snåriga stigar och mycket upp och ner-trampande.
Jag är nöjd!!!
Hoppas ni andra har haft en bra helg, ni också!
fredag 22 augusti 2008
En negativ tanke (och lite positivt)
Innan jag börjar: Jag ÄR verkligen glad över minuset! Ingen tvekan om den saken.
Men: En jobbig grej är det jag varit inne på förut. Att jag tycker att det låter så fruktansvärt mycket med 86,7 - och att jag skulle tycka detsamma om det så stått 75 på vågen.
Det där brottas jag ganska mycket med. Det är inte särskilt många år sen jag vägde runt 70 och även då mådde jag dåligt över vikten.
Jag bläddrade förbi bilder igår från 2004-2005 och jag är mycket smalare än nu, men jag vet att jag absolut inte var nöjd då. Jag ser på bilderna hur jag "gömmer mig", typ kryper in bakom någon annan så att jag inte ska synas i helfigur. Jag ser på kläderna och minns att jag "tråkköpte" även många av dom - alltså köpte kläder som jag kom i, inte dom som jag verkligen tyckte var snygga.
Lägre än 69 har jag, mig veterligen, inte varit sen jag började fundera över detta med vikten. Så i dom mörkaste stunderna tänker jag att jag inte kommer vara riktigt glad (läs: fin) förrän jag är en bit under det.
Och då känns det lååååångt kvar...
Låter det svamligt eller är det nån som fattar vad jag menar..?
Det är också det här som är så bra med blogg, att nu har jag fått ur mig dagens negativa tanke. Och kan nu fokusera på det positiva, dvs MINUSET!!!
Men: En jobbig grej är det jag varit inne på förut. Att jag tycker att det låter så fruktansvärt mycket med 86,7 - och att jag skulle tycka detsamma om det så stått 75 på vågen.
Det där brottas jag ganska mycket med. Det är inte särskilt många år sen jag vägde runt 70 och även då mådde jag dåligt över vikten.
Jag bläddrade förbi bilder igår från 2004-2005 och jag är mycket smalare än nu, men jag vet att jag absolut inte var nöjd då. Jag ser på bilderna hur jag "gömmer mig", typ kryper in bakom någon annan så att jag inte ska synas i helfigur. Jag ser på kläderna och minns att jag "tråkköpte" även många av dom - alltså köpte kläder som jag kom i, inte dom som jag verkligen tyckte var snygga.
Lägre än 69 har jag, mig veterligen, inte varit sen jag började fundera över detta med vikten. Så i dom mörkaste stunderna tänker jag att jag inte kommer vara riktigt glad (läs: fin) förrän jag är en bit under det.
Och då känns det lååååångt kvar...
Låter det svamligt eller är det nån som fattar vad jag menar..?
Det är också det här som är så bra med blogg, att nu har jag fått ur mig dagens negativa tanke. Och kan nu fokusera på det positiva, dvs MINUSET!!!
torsdag 21 augusti 2008
Imorgon: Vägning
Idag har jag gått två promenader! På ungefär en timme var.
Matmässigt är det inga problem alls, faktiskt. Inga hungerkänslor, inget direkt sug efter annat. Men det är ju fördelen med GI, att man får äta så mycket.
Återstår att se om det passar mig i övrigt också...
Trodde det skulle bli svårare än vad det är (hittills) att utesluta kolhydrater helt (enligt den så kallade "rivstarten") men än så länge går det skitbra.
Men imorgon kommer första domen.
Oh my god...
Matmässigt är det inga problem alls, faktiskt. Inga hungerkänslor, inget direkt sug efter annat. Men det är ju fördelen med GI, att man får äta så mycket.
Återstår att se om det passar mig i övrigt också...
Trodde det skulle bli svårare än vad det är (hittills) att utesluta kolhydrater helt (enligt den så kallade "rivstarten") men än så länge går det skitbra.
Men imorgon kommer första domen.
Oh my god...
Metoderna
Metoder jag har provat för att gå ner i vikt genom åren:
• Ananaspiller
• Viktväktarna (två gånger)
• En rad gymkort
• Nutrilett
• GI Viktkoll
• Cambridgemetoden
• Personlig tränare
• Ett oändligt antal påbörjade projekt av typen "en morgonpromenad varje dag", "cykla till jobbet varje dag", "simma två gånger i veckan" osv.
Hittills har alltså inget funkat särskilt bra, inte i längden i alla fall (men i vissa fall beror det förstås på mig, inte på själva metoden). Jag kommer skriva mer om metoderna framöver och hur jag upplevt dem.
Samtidigt som jag fortsätter på ännu ett nytt försök - med en märklig blandning av entusiasm/skepsism/bitterhet och så lite ångest på det.
• Ananaspiller
• Viktväktarna (två gånger)
• En rad gymkort
• Nutrilett
• GI Viktkoll
• Cambridgemetoden
• Personlig tränare
• Ett oändligt antal påbörjade projekt av typen "en morgonpromenad varje dag", "cykla till jobbet varje dag", "simma två gånger i veckan" osv.
Hittills har alltså inget funkat särskilt bra, inte i längden i alla fall (men i vissa fall beror det förstås på mig, inte på själva metoden). Jag kommer skriva mer om metoderna framöver och hur jag upplevt dem.
Samtidigt som jag fortsätter på ännu ett nytt försök - med en märklig blandning av entusiasm/skepsism/bitterhet och så lite ångest på det.
onsdag 20 augusti 2008
Skogstjejen
Det blev en bra dag igen.
Tre timmar i skogen! Det ni!
Fast jag är skitdålig på att hitta kantareller så några såna fick jag tyvärr inte med mig hem.
En bra matdag också. Jag är verkligen duktig, om jag får säga det själv...
Håller mig utmärkt inom staplarna på Min Sida på GI Viktkoll (jo, jag har registrerat mig där och tycker än så länge att det känns som ett bra verktyg - även sambon är med och svär just nu över sina glas Pepsi till maten som tydligen sabbade alla hans staplar)
Men jag andas inte ut än. Så här långt har jag kommit förr utan några större problem.
Dragit igång Projekt Smal med stor entusiasm, börjat träna, ätit rätt.
I några veckor.
Tills första bakslaget. Eller första jobbresan. Eller första asroliga festen (som ofta också medförde ett McDonaldsbesök dagen därpå...)
Så första utmaningen är vägningen på fredag. Försöker tänka att kroppen kanske inte hunnit ställa om än och "fatta" att den ska gå ner i vikt, för att inte bli alltför besviken vid uteblivet minus...
Andra utmaningen är på lördag. Kräftskiva.
Tredje utmaningen är resten. Att hålla i.
Nu ska jag tvärdyka i säng. Shit, vad trött man blir av att knalla runt i skogen.
God natt!
Tre timmar i skogen! Det ni!
Fast jag är skitdålig på att hitta kantareller så några såna fick jag tyvärr inte med mig hem.
En bra matdag också. Jag är verkligen duktig, om jag får säga det själv...
Håller mig utmärkt inom staplarna på Min Sida på GI Viktkoll (jo, jag har registrerat mig där och tycker än så länge att det känns som ett bra verktyg - även sambon är med och svär just nu över sina glas Pepsi till maten som tydligen sabbade alla hans staplar)
Men jag andas inte ut än. Så här långt har jag kommit förr utan några större problem.
Dragit igång Projekt Smal med stor entusiasm, börjat träna, ätit rätt.
I några veckor.
Tills första bakslaget. Eller första jobbresan. Eller första asroliga festen (som ofta också medförde ett McDonaldsbesök dagen därpå...)
Så första utmaningen är vägningen på fredag. Försöker tänka att kroppen kanske inte hunnit ställa om än och "fatta" att den ska gå ner i vikt, för att inte bli alltför besviken vid uteblivet minus...
Andra utmaningen är på lördag. Kräftskiva.
Tredje utmaningen är resten. Att hålla i.
Nu ska jag tvärdyka i säng. Shit, vad trött man blir av att knalla runt i skogen.
God natt!
tisdag 19 augusti 2008
Besatt!
Idag har jag simmat 1000 meter (40 minuter).
Och gått rask promenad i en dryg timme.
Detta känns väldigt olikt mig. Men helt plötsligt har jag gått helt igång på det här. Nästan så att jag är lite besatt.
Men för mig är det bra med ett visst mått besatthet. Och det som gör att jag har börjat få nåt slags hopp om att det kanske, kanske, kanske går denna gång är faktiskt min sambo.
Tillslut har han insett att det här är på liv och död (typ) för mig, och nu är han också lite besatt och lär sig om GI-metoden, peppar mig med träningen och föreslår promenader.
Jag är mycket tacksam för detta.
Förr har jag nämligen alltid varit ensam i mina eviga viktminskningsförsök. Delvis för att jag har skämts och inte velat berätta för min omgivning. (Ah, hemska tid - när jag stod på jobbtoaletten och vispade ihop Cambridgemetodens pulversoppor...) Och delvis för att dom få jag ändå försökt förklara för hur dåligt jag mått pga vikten har nog har tyckt det har varit så jobbigt att de inte riktigt velat höra på.
Men det kräver nog sitt eget inlägg. Hur den välmenande omgivningen faktiskt kan göra det lite tyngre ibland.
Nu ska jag försöka spinna vidare på min besatt-våg. Imorron blir det långpromenad igen. Och så lite kolhydrater som möjligt..!
Ps: Tack snälla fina ni för kommentarer! Vikt-bloggosfären måste vara den absolut trevligaste! Det har också gjort att mitt humör höjts väsentligt dom senaste dagarna. Imorron ska jag svara och kolla in era sidor lite mer ordentligt, har inte hunnit idag för all träning :-)
Och gått rask promenad i en dryg timme.
Detta känns väldigt olikt mig. Men helt plötsligt har jag gått helt igång på det här. Nästan så att jag är lite besatt.
Men för mig är det bra med ett visst mått besatthet. Och det som gör att jag har börjat få nåt slags hopp om att det kanske, kanske, kanske går denna gång är faktiskt min sambo.
Tillslut har han insett att det här är på liv och död (typ) för mig, och nu är han också lite besatt och lär sig om GI-metoden, peppar mig med träningen och föreslår promenader.
Jag är mycket tacksam för detta.
Förr har jag nämligen alltid varit ensam i mina eviga viktminskningsförsök. Delvis för att jag har skämts och inte velat berätta för min omgivning. (Ah, hemska tid - när jag stod på jobbtoaletten och vispade ihop Cambridgemetodens pulversoppor...) Och delvis för att dom få jag ändå försökt förklara för hur dåligt jag mått pga vikten har nog har tyckt det har varit så jobbigt att de inte riktigt velat höra på.
Men det kräver nog sitt eget inlägg. Hur den välmenande omgivningen faktiskt kan göra det lite tyngre ibland.
Nu ska jag försöka spinna vidare på min besatt-våg. Imorron blir det långpromenad igen. Och så lite kolhydrater som möjligt..!
Ps: Tack snälla fina ni för kommentarer! Vikt-bloggosfären måste vara den absolut trevligaste! Det har också gjort att mitt humör höjts väsentligt dom senaste dagarna. Imorron ska jag svara och kolla in era sidor lite mer ordentligt, har inte hunnit idag för all träning :-)
måndag 18 augusti 2008
Träning
Jo, jag kom faktiskt iväg på danceaerobics idag. Otroligt.
Men lite otur hade jag nog, eftersom jag trodde det var nytt höstprogram idag. Men det visade sig att dom hade kört just detta dansprogram i typ två månader redan så alla som var där var givetvis skitbra, utom jag.
Dessutom var jag klart tjockast i lokalen, vilket jag tänkte en hel del på.
(Faktum var att alla andra var trådsmala, och då tänker jag direkt att "men varför är dom här när dom redan är så smala?!")
I min värld finns liksom inte att folk kanske faktiskt tränar för att typ må bra, inte bara som ett nödvändigt ont för att gå ner i vikt...
Jag hade också omoderna träningskläder. Alla andra hade små tighta linnen och tuffa träningsbyxor med perfekt passform. Jag hade den största t-shirten jag kunde hitta.
Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra framöver. Det kändes inte så jättegivande idag eftersom alla rörelser gick så snabbt och jag var den enda som inte hängde med.
Samtidigt kan jag tycka att det verkar kul, om man nu hade kunnat stegen. Och sååå hemskt var det trots allt inte.
Har i alla fall hållt mig till GI-mat enligt modellen "rivstart" idag. Inget fuskande.
Alltid nåt.
Men lite otur hade jag nog, eftersom jag trodde det var nytt höstprogram idag. Men det visade sig att dom hade kört just detta dansprogram i typ två månader redan så alla som var där var givetvis skitbra, utom jag.
Dessutom var jag klart tjockast i lokalen, vilket jag tänkte en hel del på.
(Faktum var att alla andra var trådsmala, och då tänker jag direkt att "men varför är dom här när dom redan är så smala?!")
I min värld finns liksom inte att folk kanske faktiskt tränar för att typ må bra, inte bara som ett nödvändigt ont för att gå ner i vikt...
Jag hade också omoderna träningskläder. Alla andra hade små tighta linnen och tuffa träningsbyxor med perfekt passform. Jag hade den största t-shirten jag kunde hitta.
Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra framöver. Det kändes inte så jättegivande idag eftersom alla rörelser gick så snabbt och jag var den enda som inte hängde med.
Samtidigt kan jag tycka att det verkar kul, om man nu hade kunnat stegen. Och sååå hemskt var det trots allt inte.
Har i alla fall hållt mig till GI-mat enligt modellen "rivstart" idag. Inget fuskande.
Alltid nåt.
söndag 17 augusti 2008
Tio kilo bort - men fortfarande ful? Om det här med brist på motivation...
Ok.
Då har jag börjat med GI.
Idag har jag skött mig exemplariskt; äggröra till frukost, kycklingwok till lunch och kycklingfilé & zucchinigratäng till middag. Mycket vatten och till och med en halvtimmes promenad.
Och gurkstavar till mellanmål.
Jag har funderat en del över det här med motivationen. Jag tror att mycket av min deppighet (och bitterhet) denna gång beror på att jag tycker att även min delmålsvikt är hög. Det var inte särskilt längesen jag vägde så (runt 75) och även då tyckte jag att jag var alldeles för stor. (jag är rätt kort)
Jag vill ju vara lite snygg till utlandsresan i vinter, men jag känner liksom redan att "ja, på sin höjd kommer jag väl ha tagit mig ner till typ 75 och då ser jag ju ändå tjock ut, så då spelar väl allt det här ändå ingen roll".
Jag har helt enkelt svårt att se att jag kommer känna mig särskilt glad den dagen vågen står på 82 eller 79, även om det är en viss skillnad mot nu. Eftersom det är så jävla långt kvar och jag rätt nyss vägde till och med mindre än det - och kände mig ful.
Sen fattar jag ju naturligtvis - med förnuftet - att det resonemanget är skitkonstigt och helt irrationellt. Självklart måste man börja nånstans och allt det där. Och jag kommer ju ändå vara snyggare om jag nu lyckas ta mig neråt än vad jag är nu (dvs flodhästliknande, i mina egna ögon)
Men förnuft är väl inte det jag alltid bäst förknippar med mina tankar kring mig själv, min kropp och viktminskning.
Nu har jag i alla fall börjat.
Då har jag börjat med GI.
Idag har jag skött mig exemplariskt; äggröra till frukost, kycklingwok till lunch och kycklingfilé & zucchinigratäng till middag. Mycket vatten och till och med en halvtimmes promenad.
Och gurkstavar till mellanmål.
Jag har funderat en del över det här med motivationen. Jag tror att mycket av min deppighet (och bitterhet) denna gång beror på att jag tycker att även min delmålsvikt är hög. Det var inte särskilt längesen jag vägde så (runt 75) och även då tyckte jag att jag var alldeles för stor. (jag är rätt kort)
Jag vill ju vara lite snygg till utlandsresan i vinter, men jag känner liksom redan att "ja, på sin höjd kommer jag väl ha tagit mig ner till typ 75 och då ser jag ju ändå tjock ut, så då spelar väl allt det här ändå ingen roll".
Jag har helt enkelt svårt att se att jag kommer känna mig särskilt glad den dagen vågen står på 82 eller 79, även om det är en viss skillnad mot nu. Eftersom det är så jävla långt kvar och jag rätt nyss vägde till och med mindre än det - och kände mig ful.
Sen fattar jag ju naturligtvis - med förnuftet - att det resonemanget är skitkonstigt och helt irrationellt. Självklart måste man börja nånstans och allt det där. Och jag kommer ju ändå vara snyggare om jag nu lyckas ta mig neråt än vad jag är nu (dvs flodhästliknande, i mina egna ögon)
Men förnuft är väl inte det jag alltid bäst förknippar med mina tankar kring mig själv, min kropp och viktminskning.
Nu har jag i alla fall börjat.
lördag 16 augusti 2008
Med en sur eftersmak av ananas
Som sagt, smaldrömmen började för länge sen. Jag tänkte att jag ska berätta lite om hur det har varit. Det får bli då och då. När andan faller på för nya kapitel av min vikthistoria. En inte alldeles vacker saga.
Well, from the beginning...:
1997 bodde jag i ett studentrum med gemensam korridor.
Jag trivdes väldigt bra.
Men en sak minns jag dock med nåt som mest kan beskrivas som medlidande. Inför mig själv, 20 år.
Dom kom via postorder. Nåt reklamblad. Jag minns att dom kostade 500 kronor.
Väldigt mycket pengar för en student.
Dom smakade ananas och skulle göra mig smal. Det var vad som utlovades.
SMALPILLER! NÅ DIN DRÖMVIKT - PÅ BARA EN MÅNAD! SENSATIONELL NYHET!
Det hänvisades förmodligen till någon amerikansk, eller möjligen engelsk, studie.
Och jag var 20 år och drömde redan då om att bli smalare.
Men det var ju så mycket just då. Flytt till ny stad. Nollningsfester. Sena pizzamiddagar i korridoren.
Jag hoppades att ananaspillren skulle bli min räddning.
Och jag minns att man skulle suga på dem. En varje kväll.
Naturligtvis blev jag inte smalare, utan idag är det hela mest ett sorgligt minne av 20-åriga jag med smala drömmar och hemliga ananaspiller i en låda bredvid sängen.
Och 500 förlorade kronor.
Well, from the beginning...:
1997 bodde jag i ett studentrum med gemensam korridor.
Jag trivdes väldigt bra.
Men en sak minns jag dock med nåt som mest kan beskrivas som medlidande. Inför mig själv, 20 år.
Dom kom via postorder. Nåt reklamblad. Jag minns att dom kostade 500 kronor.
Väldigt mycket pengar för en student.
Dom smakade ananas och skulle göra mig smal. Det var vad som utlovades.
SMALPILLER! NÅ DIN DRÖMVIKT - PÅ BARA EN MÅNAD! SENSATIONELL NYHET!
Det hänvisades förmodligen till någon amerikansk, eller möjligen engelsk, studie.
Och jag var 20 år och drömde redan då om att bli smalare.
Men det var ju så mycket just då. Flytt till ny stad. Nollningsfester. Sena pizzamiddagar i korridoren.
Jag hoppades att ananaspillren skulle bli min räddning.
Och jag minns att man skulle suga på dem. En varje kväll.
Naturligtvis blev jag inte smalare, utan idag är det hela mest ett sorgligt minne av 20-åriga jag med smala drömmar och hemliga ananaspiller i en låda bredvid sängen.
Och 500 förlorade kronor.
Inte ensam längre
Vad glad jag blev över lite kommentarer och pepp!
Samtidigt lite scary. Nu finns ni därute och läser vad jag skriver. Det blev liksom lite mera verkligt. Dom första inläggen skrev jag ju bara "i mörker".
Cornelia och Louice har, sannolikt mycket klokt, vänligt påpekat att mitt mål kanske är lite högt ställt. Jag kan hålla med.
Samtidigt är jag så otålig, mycket för att jag gjort det här så många gånger förut och nu har nåt som nästan kan likna panik för att hinna gå ner inför vinterns utlandsresa. (eftersom jag inte ens kan tänka mig att åka som jag ser ut idag, jag skulle inte njuta en sekund ju)
Så jag står kvar vid tio kilo, men ändrar formuleringen till "under hösten". (och sen MÅSTE minst fem kilo till bort innan planet lyfter i mitten av januari, men det tar vi senare...)
Jag kan alltså villigt erkänna att jag inser att min inställning är ett litet problem än så länge.
• Jag är desillusionerad.
• Jag är lite bitter.
• Jag tänker oftare att "jaja, det här går ju åt helvete i alla fall" än "åh, vad härligt och motiverande, nu kör vi!"
Senare idag ska jag försöka förklara varför. Delvis anklagar jag nämligen ananaspillren, Cambridge-tanten och alla outnyttjade gymkort genom åren för bitterheten.
Men jag återkommer till det.
Samtidigt lite scary. Nu finns ni därute och läser vad jag skriver. Det blev liksom lite mera verkligt. Dom första inläggen skrev jag ju bara "i mörker".
Cornelia och Louice har, sannolikt mycket klokt, vänligt påpekat att mitt mål kanske är lite högt ställt. Jag kan hålla med.
Samtidigt är jag så otålig, mycket för att jag gjort det här så många gånger förut och nu har nåt som nästan kan likna panik för att hinna gå ner inför vinterns utlandsresa. (eftersom jag inte ens kan tänka mig att åka som jag ser ut idag, jag skulle inte njuta en sekund ju)
Så jag står kvar vid tio kilo, men ändrar formuleringen till "under hösten". (och sen MÅSTE minst fem kilo till bort innan planet lyfter i mitten av januari, men det tar vi senare...)
Jag kan alltså villigt erkänna att jag inser att min inställning är ett litet problem än så länge.
• Jag är desillusionerad.
• Jag är lite bitter.
• Jag tänker oftare att "jaja, det här går ju åt helvete i alla fall" än "åh, vad härligt och motiverande, nu kör vi!"
Senare idag ska jag försöka förklara varför. Delvis anklagar jag nämligen ananaspillren, Cambridge-tanten och alla outnyttjade gymkort genom åren för bitterheten.
Men jag återkommer till det.
fredag 15 augusti 2008
Vikten
Jag har inte vågat skriva ut vad jag väger.
I en anonym blogg.
Som egentligen mest är till för min egen skull, för att jag ska få skriva av mig.
Men så jobbigt är det här för mig. Ångestladdat. Tabufyllt.
Men okej. För min egen skull.
För denna nya viktresas skull.
Fredag 15 augusti
87,6 kilo.
BMI orkar jag inte räkna ut just nu. Jag väntar ett tag, tills självförtroendet inte är riktigt lika lågt som just idag.
I en anonym blogg.
Som egentligen mest är till för min egen skull, för att jag ska få skriva av mig.
Men så jobbigt är det här för mig. Ångestladdat. Tabufyllt.
Men okej. För min egen skull.
För denna nya viktresas skull.
Fredag 15 augusti
87,6 kilo.
BMI orkar jag inte räkna ut just nu. Jag väntar ett tag, tills självförtroendet inte är riktigt lika lågt som just idag.
Peppar mig själv
Jag försöker hitta motivation.
Ibland funkar det nästan.
Nu har jag bestämt mig för ett första delmål: 10 kilo innan 1 november.
Jag funderar på dance aerobics. Det kanske låter lite konstigt, men faktum är att jag gillar att dansa. Kanske skulle detta kunna vara en träningsform för mig.
Hmm. Ja, ingen skulle bli mer förvånad än jag om det faktiskt blev så att jag gick mer än två gånger.
Eller kanske simning. Men då har vi visa-upp-sig-problemet. Bikini i lokala badhuset. Måste i så fall hitta tider då det är garanterat fritt från människor jag känner.
Funderar också på GI. (Igen)
Har beställt en recept- och inspirationsbok. (Igen)
Jag måste, måste, måste, måste, måste.
Ibland funkar det nästan.
Nu har jag bestämt mig för ett första delmål: 10 kilo innan 1 november.
Jag funderar på dance aerobics. Det kanske låter lite konstigt, men faktum är att jag gillar att dansa. Kanske skulle detta kunna vara en träningsform för mig.
Hmm. Ja, ingen skulle bli mer förvånad än jag om det faktiskt blev så att jag gick mer än två gånger.
Eller kanske simning. Men då har vi visa-upp-sig-problemet. Bikini i lokala badhuset. Måste i så fall hitta tider då det är garanterat fritt från människor jag känner.
Funderar också på GI. (Igen)
Har beställt en recept- och inspirationsbok. (Igen)
Jag måste, måste, måste, måste, måste.
måndag 4 augusti 2008
Garderobsrensning
Jag måste rensa min garderob.
Det jobbiga är att det absolut mesta i den är för litet. Så vad gör man? Slänger allting? Eller har man det kvar (som jag haft hittills) i en fåfäng förhoppning att "en dag, när jag blir smal, kommer jag kunna ha det här..."
Jag gillar ju verkligen en del kläder. Drömmer om att kunna ha dem igen.
Men varje gång jag öppnar garderoben hänger dom där som en stickig påminnelse om att dom inte är för mig. Inte nu. Inte på länge.
En del var för litet redan när jag köpte det. Hur patetiskt är inte det? För att det var så fint. Och kanske på rea. Och för att jag ju kanske, en dag, skulle kunna ha det på mig.
Well, än har dagen inte kommit, det är ju ett som är säkert.
Nu står kartongen här. Jag borde börja rensa. Frågan är, spara eller slänga.
Sorgligast blir väl hur som helst efteråt, när jag ser hur tom garderoben faktiskt är på fina grejer, när allt jag inte kan ha är borta.
Det jobbiga är att det absolut mesta i den är för litet. Så vad gör man? Slänger allting? Eller har man det kvar (som jag haft hittills) i en fåfäng förhoppning att "en dag, när jag blir smal, kommer jag kunna ha det här..."
Jag gillar ju verkligen en del kläder. Drömmer om att kunna ha dem igen.
Men varje gång jag öppnar garderoben hänger dom där som en stickig påminnelse om att dom inte är för mig. Inte nu. Inte på länge.
En del var för litet redan när jag köpte det. Hur patetiskt är inte det? För att det var så fint. Och kanske på rea. Och för att jag ju kanske, en dag, skulle kunna ha det på mig.
Well, än har dagen inte kommit, det är ju ett som är säkert.
Nu står kartongen här. Jag borde börja rensa. Frågan är, spara eller slänga.
Sorgligast blir väl hur som helst efteråt, när jag ser hur tom garderoben faktiskt är på fina grejer, när allt jag inte kan ha är borta.
torsdag 31 juli 2008
20 jävla kilon
Jag vill gå ner 20 kilo i vikt.
Det är många kilon.
Jag måste dessutom gå ner dom innan vintern. Då är en långsemester inplanerad. Sol, bad, värme.
Men jag förstår inte hur jag skulle palla att åka om jag ser ut såhär.
Nej, innan dess ska dom bort.
Jag måste sätta upp mål. Gå promenader. Aktivera träningskortet. Havregrynsgröt till frukost.
Igen.
Det är det som känns så jobbigt. Att jag påbörjat sånt här en miljon gånger redan i mitt liv. Haft ambitioner, varit peppad, pluggat GI-lära, kämpat på.
Tills motgångarna kommit. En våg som står still.
Jag har kämpat ett tag till. Försökt. Men den där hopplösheten har smugit sig på, och så känns dom där turerna till gymmet allt jobbigare.
Så den här gången är jag faktiskt inte ens särskilt peppad. Knappt ambitiös.
Jag känner mig mest desillusionerad. Varför i h-vete skulle det lyckas den här gången, liksom.
20 jävla kilon.
Okej. Here we go.
Igen.
Det är många kilon.
Jag måste dessutom gå ner dom innan vintern. Då är en långsemester inplanerad. Sol, bad, värme.
Men jag förstår inte hur jag skulle palla att åka om jag ser ut såhär.
Nej, innan dess ska dom bort.
Jag måste sätta upp mål. Gå promenader. Aktivera träningskortet. Havregrynsgröt till frukost.
Igen.
Det är det som känns så jobbigt. Att jag påbörjat sånt här en miljon gånger redan i mitt liv. Haft ambitioner, varit peppad, pluggat GI-lära, kämpat på.
Tills motgångarna kommit. En våg som står still.
Jag har kämpat ett tag till. Försökt. Men den där hopplösheten har smugit sig på, och så känns dom där turerna till gymmet allt jobbigare.
Så den här gången är jag faktiskt inte ens särskilt peppad. Knappt ambitiös.
Jag känner mig mest desillusionerad. Varför i h-vete skulle det lyckas den här gången, liksom.
20 jävla kilon.
Okej. Here we go.
Igen.
fredag 25 juli 2008
Därför att...
...jag raderar nästan alla kort på mig själv i digitalkameran.
...jag inte kan bada så någon ser mig.
...jag så länge jag kan minnas letat efter kläder som möjligen passar, aldrig efter dem jag egentligen tycker är fina.
...jag varje dag tänker på hur mycket vackrare min värld skulle bli om jag bara vore smal. Och hur ledsen jag är för att jag har så förbannat svårt att bli det.
...jag varje gång jag äter i sällskap med andra någon gång under middagen tänker "undrar om dom tycker jag är äcklig nu när jag äter det här". Inte minst om jag, Gud förbjude, tar mer.
Jag är ledsen över det här. Jag mår dåligt över det här. Men det är svårt att prata om.
Viktproblem är - hävdar jag - ett av våra sista tabun.
Och det ligger därinne och skriker i mig. Nu måste jag få ut det. Jag tror inte att någon annan vill lyssna, så jag skriker rakt ut i internetrymden.
Det här blir bloggen om kampen mot kilona, om matspökena i huvudet, den extrema provrumsångesten och längtan efter att någon gång få känna sig lite fin.
...jag inte kan bada så någon ser mig.
...jag så länge jag kan minnas letat efter kläder som möjligen passar, aldrig efter dem jag egentligen tycker är fina.
...jag varje dag tänker på hur mycket vackrare min värld skulle bli om jag bara vore smal. Och hur ledsen jag är för att jag har så förbannat svårt att bli det.
...jag varje gång jag äter i sällskap med andra någon gång under middagen tänker "undrar om dom tycker jag är äcklig nu när jag äter det här". Inte minst om jag, Gud förbjude, tar mer.
Jag är ledsen över det här. Jag mår dåligt över det här. Men det är svårt att prata om.
Viktproblem är - hävdar jag - ett av våra sista tabun.
Och det ligger därinne och skriker i mig. Nu måste jag få ut det. Jag tror inte att någon annan vill lyssna, så jag skriker rakt ut i internetrymden.
Det här blir bloggen om kampen mot kilona, om matspökena i huvudet, den extrema provrumsångesten och längtan efter att någon gång få känna sig lite fin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
