Igår var jag på ett kalas på eftermiddagen. Ett enormt kakbord stod uppdukat.
Jag funderade över olika strategier.
Att inte ta någon kaka = omöjligt. Värdinnan hade bakat i flera dagar och jag hade sannolikt fått hundra frågor och påbackningar om att jag bara måste smaka av den kakan, och dom bullarna, och kladdkakan, och muffinsen... osv.
Att ta av alla = också omöjligt. Jag skulle ha gått upp de 6,6 kilon jag har gått ner i ett svep...
Välja ut två som jag själv tyckte såg godast ut (man får ju passa på när man ändå "måste" :-) = ja, så fick det bli. Två kändes som ett antal man kommer undan med. Och då undvek jag ändå de största sockerbomberna.
So far so good. Sen plockades det enorma kakbordet bort - och tårtan kom in. Ahhh, samma vånda igen! (Jag trodde liksom inte att det skulle vara tårta OCKSÅ!)
Jag tog en superliten bit.
Ja, det går ju inte att komma ifrån att det uppkommer såna här situationer ganska ofta i mitt liv. Det är väl bara att inse. Jag kan ju inte isolera mig totalt bara för att jag håller på att gå ner i vikt, jag undviker redan en del situationer men kan ju inte tacka nej till allt.
Men det känns lite trist efter ett sånt där intag av socker. Jag vill ju egentligen inte ha.
På kvällen blev det också ett glas vin tillsammans med min pappa, som jag träffade igår. Men det känns helt okej. Det ingår i min "tillåt-lista" så länge det inte blir för mycket och för ofta.
Dagens motion: En halvtimmes "halvrask" promenad. Det var vad tiden tillät.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
det ska va gött å leva annars kan de kvitta! ;-)
Njut av kakor och sötsaker när det bjuds, men i små mängder! Tycker du gjorde helt rätt!
Kram!
Jag tycker precis som "activeandhappy" att det ska va gött o leva och att man ska kunna unna sig godsaker om man vill det - men jag reagerar på att du känner dig tvungen att ta! Det är synd, tycker jag, när folk skäms över att dom försöker ta hand om sig själva och sina kroppar!
Tycker att man ska unna sig om man kan (jag kan inte, mitt sockerberoende gör att jag inte kan ta en liiten bit..) & vill, men känner man inte för det ska man våga säga nej tack!
Hoppas inte du tar illa vid dig, jag ville bara dela med mig av min åsikt och du fick bli ett "offer" för det ;)
Kattis, tar inte alls illa vid mig! Det är bara roligt och bra med kommentarer som får en att tänka till lite. Och jag har "ett försvarstal" (har redan varit inne på det tidigare i bloggen) men jag gör ett eget inlägg med mina "godsakstankar"!
Tjohej! Fin blogg du har! Och vi ligger och kämpar på ungefär samma vikt, hejja oss! (men du har verkligen kämpat på bra under hösten!)
Jag tänkte bara tipsa om ngt som har hjälpt mig då man inte har varit sugen att äta men folk tjatar (ve den som inte äter en kaka liksom..).
Jag skrev ett kontrakt med min lillasyster där jag inte får äta sådant, och bryter jag kontraktet kostar det mig 800 kr.
Så nu har jag världens bästa ursäkt var jag än går, och fortsätter ngn ändå att tjata, fråga "Om det är så viktigt för dig att jag äter så ge mig de där 800 kronorna det kostar mig". Inget fika i världen är värt 800 kr :)
Skicka en kommentar