Minus 0,4

Vägningen i fredags visade minus, och det är ju bra. Men precis som vanligt hade jag önskat mig mer.
Jag kommer inte vara nöjd när jag åker på semester, det är ett faktum.

Tjock, ful och lite ledsen

Ja, vad ska man säga. Det funkar väl okej. Men det är fortfarande motionen som är boven i mitt viktdrama. Just nu har jag väldigt lite tid. Sen vet jag, förnuftsmässigt, att jag i förlängningen mår så mycket bättre om jag tar den där tiden till att simma eller träna ett gympapass.
Men när det väl ska ske känns 2 timmar så MYCKET (vilket det tar totalt med dusch, ombyte, resa osv) och jag får inte alltid ihop det.

Just nu känner jag mig rätt tjock och ful. Tycker att 78,8 låter så mycket och deppar för att jag inte kommer ha tagit mig längre när jag åker på min resa. (ja, jag fattar ju - egentligen - att det ju kunde varit mycket värre, om jag inte hade gjort något alls) Men som ni vet är ju förnuftet inte alltid med oss när det gäller vikten och hur vi ser ut.

Jag jobbar fortfarande med hur jag mår, mentalt. Det går verkligen upp och ner. Jag skrev tidigare om hur händelser förra hösten skadat mig en hel del inuti, och en konkret sak som jag kan känna tydligt nu är att jag är väldigt mycket känsligare för bemötanden. Jag behöver känna mig respektfullt bemött i tonläge och ordval, annars sätter det sig direkt på hur jag mår. Och tyvärr får man ju inte alltid ett sånt bemötande.

Har väl också insett att jag har mycket kvar att jobba med och försöker att göra vad jag kan. Försöker identifera saker som skulle få mig att må bättre, som en lugn spadag med varma pooler, en lång och god middag i lugn och ro, osv.
(Lugn är, som ni märker, ett nyckelord här...)
Men då är det tiden som ska till. Och kanske ett sällskap som förstår.
Men jag hoppas fortfarande att jag inte ska trilla över samma kant som förra hösten, för det var inte roligt. Inte alls.

Minus 0,6 - och ALDRIG MER 80!!!

I fredags vägde jag mig igen. Äntligen blev det ett något större skutt än under den gångna månaden.
Ni vet hur det är, man vill alltid ha mer. Men nu är jag nöjd över att ha tagit mig såpass under den förhatliga 80-gränsen att jag törs säga att ett stort mål nu är att ALDRIG MER gå över 80 igen (utom möjligen om jag blir gravid, men helst inte då heller)

Jag simmar på, förra veckan blev det två gånger. Imorgon är det dags igen. I fredags tog jag också en rask långpromenad.
Helgen har inte bjudit på så mycket motion, men synd i form av rödvin i fredags och en pepparkaka igår. + lite sylt till keso-ostkakan, men det gills nästan inte för det var så lite.

Jag saknar fortfarande inte kolhydrater i mitt liv. En del äter jag ju men verkligen inga stora mängder. Tvärtom känner jag att jag mår som bäst när jag faktiskt hållit mig ganska strikt till GI-kosten.

Nu väger jag 78,8 kilo.
Vilket jag betyder att jag förhoppningsvis når mitt delmål på 77,6 kilo under hösten. Men inte nästa delmål som var 74 kilo den 9 januari då mitt flyg lyfter från Arlanda. :-(

Totalt har jag gått ner 8,8 kilo sen starten 15 augusti.

Minus 0,4

Vid vägningen i fredags hade jag i alla fall smugit ner några hekto igen.
Men nu går det seeeegt.
Och då sköter jag ändå maten i princip prickfritt. Men jag vet ju hur det är, hur det alltid har varit, jag får INGET gratis.
Det räcker inte med utmärkt mathållning. Inte ens med ett par motionstillfällen i veckan. Jag måste nästan röra mig vareviga dag för att få minus på vågen, det har blivit väldigt uppenbart den här hösten.

Och just nu har jag mindre tid än förut, så det är inte lätt. Men förra veckan simmade jag i alla fall tre gånger, och jag ska iväg idag igen.

Men fy vad trist det är att inte få nån liten draghjälp av nån högre makt, eller vem som nu styr över detta.
Nån som kunde tänka att "ja, hon är ju verkligen duktig, äter inget godis, inget fikabröd, massor av grönsaker, nästan inga kolhydrater, äter regelbundet... ja, visst ska tjejen få ett kilo minus denna vecka!"

Men nej. Om jag inte lägger till minst fyra saker under motionen så går det inte.
Ibland gör det mig lite arg.
Det vore på nåt sätt lättare att acceptera om jag slarvade med maten. MEN DET GÖR JAG JU INTE!!!! Suck...

Plus 0,2

Mitt första plus sen jag började. Ledsamt.
Har ju inte riktigt den mentala kraften just nu att klara av motgångar heller.

Dessutom hade midjemåttet bara minskat med knappt två centimeter sen förra mätningen 3 oktober. Det blev jag faktiskt förvånad över. Hade absolut trott på mer.

Positivt & negativt

Fredag igen och snart ska jag upp på vågen...

Tänkte sammanfatta lite positivt och lite negativt sen sist:

NEGATIVT:
** Framför allt: för lite motion. Jag saknar mina promenader! I början av hösten gick jag ju minst en timme nästan varje dag. Nu känns det som att tiden krymper av alla måsten och det blir mindre och mindre.
Denna vecka har min motion endast bestått av simning en timme, ett lättare gympapass på en timme, och en långpromenad i ganska långsamt tempo.

** Jag var bortrest förra helgen och det blev ganska mycket kolhydrater. Men det är liksom inte så mycket att göra åt när man bor hos någon annan som dukar fram maten. Dock ingen jättefara, men bröd till frukost varje dag och nån portion pasta, ris eller potatis till varje måltid. Höll mig till ganska lite men ändå totalt betydligt större kolhydratskonsumtion än jag brukar.
Drack också lite vin, men inte jättemycket.

** Mår fortfarande inte så bra, men svackan känns ändå inte riktigt lika djup som för några veckor sen. Försöker tänka bra tankar och ska försöka bli bättre på att hitta tid för sånt som jag mår bra av.

POSITIVT:
** Att det, trots allt, ändå blir lite motion! Hade detta varit för ett år sen hade jag lagt ner helt om jag mått dåligt. Nu har jag ändå tagit mig till simhallen, och jag ska dit idag igen.

** Att vi håller i GI-tänket hemma. Det känns helt naturligt nu och jag har egentligen inget sug efter något annat.

Lägger in dagens dom om en stund, ska mäta mig idag också för första gången på en dryg månad...

Minus 0,6

Jo, jag lever.
Det har varit mycket, både mentalt och i livet i övrigt. Jag tycker att jag mår bättre. Brottas fortfarande med för mycket stresskänslor i kroppen och har haft svårt att ta mig tid till motion och inte varit riktigt bra med maten heller.
Straffet för det blir såklart långsammare viktminskning, 0,6 kg är på två veckor, och jag har även varit svajig i magen i över en vecka.

Men. Nu försöker jag igen.
Kommer vara på resande fot imorgon, så därför har jag vägt mig idag istället för vägdagen fredag.
Det var i alla fall skönt med ett minus.
Förra veckan vägde jag mig inte alls.

Kram på er! Hoppas ni alla har det bra.

(Jag väger nu 79,6 kg)

Långt nere

Jag mår inte så bra just nu.
Det är därför jag inte har skrivit sen förra veckan och inte heller kommenterat hos er andra.
Har åkt ner i en svacka, och orkar nu ingenting. Ingen träning igår kväll, ingen simning idag och inte en enda promenad. Vilket självklart gör att jag mår ännu sämre, men jag klarar bara inte av att ta mig för någonting.
Jag äter inte heller. Ingenting sen igår eftermiddag. Ett dygn sen snart.

Jag gick igenom en väldigt jobbig period för ungefär ett år sen, som jag fortfarande kämpar med inuti. Ofta går det bra, men ibland inträffar något som gör att jag blir påmind om de känslor jag tvingades uppleva då.
Övergivenhet och ensamhet, bland annat.
Och då stannar hela jag.

Så jag har en lång bit kvar, för att bearbeta det som ligger kvar från förra hösten.
Just nu orkar jag inte, men så småningom ska jag fortsätta.
För mig har träningen och GI-kosten varit väldigt bra "terapi". Dels att få vara igång, endorfinerna, och att glädjas åt framstegen i ork, bättre sömn osv.
Och att ha maten att koncentrera mig på. Leta nya recept, ha ett roligt projekt som jag även delat med min sambo.
Jag hoppas hitta tillbaka till den glädjen igen, eftersom jag vet att jag mår bättre av det.

Men just idag, just nu, hjälper inte de kloka, rationella tankarna. Jag mår såhär i alla fall och orkar bara inte göra något åt det.

Minus 0,8

Det är bara att tacka och ta emot.

Tack vågen!


Total viktminskning sen 15 augusti: 7,4 kilo

Vägning om en stund

Ja ni, det blev en konstig vecka. Igår var det till exempel sjukhus istället för step-pass som gällde, min sambo har blivit sjuk och måste nu vara hemma från jobbet i flera veckor.
Jag har inte hunnit med alls så mycket som jag skulle vilja denna vecka. Varken motionsmässigt eller i övrigt. En långpromenad blev det i onsdags, men thats it.
Men - jag har i alla fall inget mer sött på mitt samvete, förutom kakorna från helgen.

Och jag var och handlade på mig bra matvaror igår, färska och frysta grönsaker, ägg i mängder (det går ju åt i GI-världen), frukt, keso, matlagningsgrädde, lite goda ostar till helgen mm.
Dessutom ska jag simma idag. Så jag försöker ju i alla fall!

Men först vägning. Ligger kvar i sängen ett tag och uträttar en del ärenden via datorn.
Men om nån timme eller två kommer domen.

Mycket att göra

Är inne i en rätt intensiv period just nu. Försöker hinna med väldigt mycket men det är inte alldeles enkelt.
Har ändå hunnit med lite motion:
SÖNDAG: 30 minuters cykling
MÅNDAG: Inget (dåligt)
TISDAG: 1 timmes simning + 1 timmes gympa

Det går i alla fall rätt bra med maten, förutom att jag fortfarande har svårt att få till det där med mellanmål. Mest handlar det om tidsbrist, och att jag helt enkelt inte blir hungrig mellan de vanliga måltiderna utan glömmer bort mellanmål.
Igår slarvade jag även med frukosten - INTE BRA!
Så jag är inte helt nöjd. Men det är okej.

Alla dessa bjudningar...

Igår var jag på ett kalas på eftermiddagen. Ett enormt kakbord stod uppdukat.
Jag funderade över olika strategier.

Att inte ta någon kaka = omöjligt. Värdinnan hade bakat i flera dagar och jag hade sannolikt fått hundra frågor och påbackningar om att jag bara måste smaka av den kakan, och dom bullarna, och kladdkakan, och muffinsen... osv.

Att ta av alla = också omöjligt. Jag skulle ha gått upp de 6,6 kilon jag har gått ner i ett svep...

Välja ut två som jag själv tyckte såg godast ut (man får ju passa på när man ändå "måste" :-) = ja, så fick det bli. Två kändes som ett antal man kommer undan med. Och då undvek jag ändå de största sockerbomberna.

So far so good. Sen plockades det enorma kakbordet bort - och tårtan kom in. Ahhh, samma vånda igen! (Jag trodde liksom inte att det skulle vara tårta OCKSÅ!)
Jag tog en superliten bit.

Ja, det går ju inte att komma ifrån att det uppkommer såna här situationer ganska ofta i mitt liv. Det är väl bara att inse. Jag kan ju inte isolera mig totalt bara för att jag håller på att gå ner i vikt, jag undviker redan en del situationer men kan ju inte tacka nej till allt.
Men det känns lite trist efter ett sånt där intag av socker. Jag vill ju egentligen inte ha.

På kvällen blev det också ett glas vin tillsammans med min pappa, som jag träffade igår. Men det känns helt okej. Det ingår i min "tillåt-lista" så länge det inte blir för mycket och för ofta.

Dagens motion: En halvtimmes "halvrask" promenad. Det var vad tiden tillät.

Minus 0,8

Vägning imorse och det fortsätter neråt. Det är jag mycket glad över.
Men!
På måttbandet har det stått helt stilla sen 3 oktober! Jag tycker snarast det brukar vara tvärtom. Jag har bara tagit två mått, midja och bröst (eftersom det är där jag vill att centimetrarna ska försvinna) och båda måtten är oförändrade under de senaste två veckorna.
Lite glädjedödare faktiskt, så nu lägger jag undan måttbandet och tar inte fram det förrän vid vägningen fredag 14 november.

Nu blir det lugn helg, Idol ikväll är spikat.

Dagens motion: Simning, 1 timme. Plus rask promenad i fina höstvädret, 1 timme och 10 minuter.

Du är vad du äter

Såg ni "Du är vad du äter" ikväll? En tjej som tappade 23 centimeter och 14 kilo på åtta veckor! Kan det vara möjligt? Ja, kilona möjligen men 23 centimeter!!!
Jag som tycker jag har kämpat på som fasen och är uppe i 10 cm tappade på samma tid.
Jaja.
Samtidigt kan det nästan kännas lite orättvist med dom där som har ätit så vansinnigt fel, 100 pizzor, 20 påsar chips, enbart oboy till frukost, 33 hamburgare på en vecka och två liter cola om dagen som enda dryck, typ.
För då är det ju så enkelt. Ta bort allt det där, ät lite nyttigare, så är det ju fixat sen...

Nä, okej, det kanske inte är så lätt för dom som befinner sig där. Men jag har alltid ätit ganska bra, inte varit någon stor godisätare och ofta tänkt ganska duktigt på vad jag stoppat i mig (med vissa undantag givetvis).
Men grejen är att jag måste äta EXTREMT bra och träna ganska mycket för att ha minsta möjlighet att gå ner i vikt.
Jag har faktiskt till och med gått på utredning hos läkare för några år sen för de också ansåg att jag borde ha gått ner mer med tanke på min kost och motion då.
(testades för ämnesomsättning och en massa annat)
På sätt och vis kan jag tänka att det skulle kännas lättare om det var sådär uppenbart som i "Du är vad du äter".

Men men... Nu har det ju ändå rört sig neråt för mig ett tag - efter minutiöst GI:ande sen mitten på augusti och såklart mycket motion. Visst får jag kämpa ganska hårt för kilona, det tycker jag nog, men det går ju.
Imorgon bitti är det dags för vägning igen. Nervöst, som vanligt.


Dagens motion: Långsam promenad, 2 timmar. Och 1,5 timmes svettigt Step-pass.

Mitt i veckan-läget

Det rullar på.
Ganska liknande tempo.
Några promenader. Aerobics i måndags kväll, 1,5 timme. Riktigt svettigt faktiskt. Och en timmes simning igår, rätt lugnt tempo.
Idag har jag dock varit ganska stilla. Tyvärr. Men tiden räckte inte riktigt till.

Jag tycker att jag mår bra. Känner mig på nåt vis lite lättare än sist jag vägde som jag väger nu (vilket inte var särskilt längesen). Förhoppningsvis har det faktiskt med motionen att göra.
Att kroppen är lite schysstare i formen nu, trots att kilona är desamma.

Men det är en bit kvar. Helt klart.
Nu väntar en lugn och bra helg, kan jag nästan lova redan nu. Inga fester. Inga middagsbjudningar. Jo, just det. En fika-tillställning på lördag eftermiddag med hembakt... Men jag får försöka trixa mig förbi det på nåt sätt :-)

Kram på er, och tack för alla kommentarer. Jag är övertygad om att den här bloggen är en stor anledning till att det går så mycket bättre med viktminskningen den här gången, jämfört med alla andra gånger. Skönt att skriva av sig, skönt att ha koll på sig själv och föra lite bok över tillvaron - och fantastiskt med respons.
Tack!

Promenader, GI-mat - och lite jordnötsringar, en halv kaka och en bit toblerone

Helgen blev okej, men inte mer.
Vi var bortbjudna på middag i lördags kväll. Det bjöds på kyckling och ris.
Tog förstås av riset (ser ju väldigt konstigt ut att hoppa över det när risskålen skickas runt) Tog dock inte så mycket så det var ingen fara.
Hoppade även över det vita brödet som serverades till.

Kaka till kaffet, och jag åt en halv. Delade med sambon.
Sen satt vi framför tv:n under en stor del av kvällen och på bordet var det uppdukat med chips, jordnötsringar och en massa godis.
I vanliga fall har jag faktiskt inget problem med sug efter sånt, men det blir helt klart svårare när det står framför en hela kvällen.
Resultat: kanske tio jordnötsringar och en sån där trekantsbit toblerone.

Men: jag drack bara vatten. Hela kvällen.
Inget vin. Ingen öl. Ingen god drink. Ingen cola.
Så en liten guldstjärna kanske jag kan få i alla fall :-)

Helgens motion: 1,5 timmes "halvrask" promenad i lördags och 1,5 timmes trampande i skogen igår. Inget högt tempo men vi rörde oss ju i alla fall, och terrängen var upp-och-ner kryddat med lite stenar och rötter här och där.

Helgens mat i övrigt har varit bara bra, med lite kolhydrater. Jättebra GI-mässigt.
Så länge vi är hemma, själva, så är det ju alltså inga problem. Det är, som jag har konstaterat tidigare, det sociala livet som ställer till det...

Minus 0,8

Sååå skönt att det fortsätter neråt.
Det är jag väldigt glad över.

Det betyder -5,8 sedan starten 15 augusti.

Idag är jag också nöjd med min motion; en timmes simning och en timmes gympa.
Känns bra inför helgen.

Dagens

Dagens motion: Drygt fem kilometers rask promenad (jag var svettig) i kuperat elljusspår, barkbana. Mycket upp och ner. Tog en dryg timme.
Plus ett step-pass, 1,5 timme.

Dagens övrigt: Klarade en fika hemma hos en kompis utan att ta från det finfina kakfatet (vi var ett helt gäng som fikade, då är det lite enklare att "smita undan" tycker jag, se föregående inlägg..)
Maten i övrigt har också gått bara bra.

Dagens nervositet: Vägning imorron!!! Jag tar absolut ingenting för givet, trots att jag har skött mig i princip utan anmärkning och rört på mig hyfsat ordentligt varje dag.
Men det har jag gjort förr i mitt liv och ändå mötts av ett plus på vågen...
Alltså, vi får se hur det blir.

Dilemma - Att ständigt tvingas säga nej

Det finns en sak som jag tycker är extra tråkigt med viktminskning.
Att tacka nej.

Som igår. Jag känner att jag är inne bra i detta, jag vill verkligen inte synda utan gör allt för att äta bra.
Så träffar jag en kompis för en förmiddagspromenad (vi var båda lediga igår) och i slutet av promenaden går vi förbi hemma hos henne. Hon frågar om jag vill med in en stund och "prata färdigt". Absolut.
Sen blir klockan lunchtid och mer därtill.
Hon frågar om jag inte vill stanna på lunch.
Men då vet jag att hon hade köpt hem såna där Felixpajer ni vet, som hon tänkte äta och med allra största sannolikhet även bjuda på.

Och paj av det slaget är väl typ bland det sämsta jag skulle kunna äta till lunch. Sprängfyllt med kolhydrater.
Och jag har fortfarande svårt att prata om detta med vikten, jag föredrar att blogga anonymt och prata med min sambo och två nära vänner som jag berättat för.
Alltså känns det som en stor grej att dra upp att "nej jag äter enligt GI-metoden...". Hon själv är dessutom trådsmal och har kanske ingen aning om vad det är :-)

Men jag vill inte hamna i nåt "hon som bantar"-fack. Jag är fortfarande rädd att misslyckas och har haft så skruvad inställning till mat så länge och svårt att prata om mina viktminskningsförsök. Och jag känner ganska starkt att jag vill hålla det så.

Istället: nån tråkig ursäkt om att "nej, jag måste hem.." (vilket inte var sant, jag hade inte alls bråttom) och tror även jag sa nåt om att jag skulle tvätta (inte heller sant)

Det är också tråkigt att komma hem till vänner och bekanta som har bakat goda grejer och så sitter man där med sin släta kopp kaffe, eller möjligen den allra minsta kakan. (till en del har jag i alla fall sagt att jag har "kaffebrödsstopp" ett tag, det är lite enklare att bara säga, än att behöva "stå till svars" för en hel diet)
Jag vet såklart att den egentligen enda lösningen på detta är att berätta, så jag "kräver" inga andra förslag av er som läser.
Utan ville bara, som vanligt, få skriva av mig lite...

Dagens

Dagens motion: Raska promenader, totalt 2 timmar.
Och en timmes gympa (halvtimme "friskis o svettis"-liknande gympa, halvtimme styrka)

Jag har ätit bra:
Ägg + keso till frukost.
Pepperonikorv + broccoli med lite hemmagjord aioli till lunch.
Atkins proteinbar till mellanmål (halva före träningen, halva efter)
Grillskiva + kantarellsås + sallad till middag.

Känns superstabilt med maten. Jag är verkligen inte sugen på onyttigheter. Vill inte ha kolhydrater! Jag är jättenöjd med att äta såhär just nu.
Tycker GI är fantastiskt eftersom det tillåter det i alla fall jag tycker är godast = såser, goda röror, ost och kött/fisk!
Dessutom mår jag bra.
Förut fick jag ofta magknip efter maten, det händer aldrig längre.
Och jag är pigg, sover bra på nätterna osv.

Och några kilo har ju faktiskt trillat av, så jag fortsätter definitivt ett tag till.